The big five.

Har gjort en förmågor-vägg som jag hoppas tydliggör förväntningarna på barnen och vad förmågorna innebär. Vi ska i höst jobba för att förtydliga vad vi bedömer.

Jag tänker att jag ska plocka fram djuren på tavlan för att synliggöra förmågorna som vi jobbar med just då. Ska vi jobba med geometriska figurer plockar jag fram lejonet och så jämför vi figurerna eller när vi ska ha klassråd så kan jag ta fram elefanten.

Ser fram emot hösten… Men snart lite ledighet.

IMG_0941.JPG

 

 

Noshörning

 

 

IMG_0942.JPG

 

Elefant

IMG_0943.JPG

IMG_0928.JPG

 

Här finns fler exempel på hur andra har synliggjort förmågorna! Blogg.

Återgivandegenre

Fas 1: Vad vet vi innan?
Fas 1: Vad vet vi innan?
Vi hade varit på teater. Vad handlade den om? Vilka var med?
Vi hade varit på teater. Vad handlade den om? Vilka var med?
Lägga bilderna i rätt ordning.
Fas 2 Modellering och dekonstruktion: Jobba med planschen. Vad ska vara med i en återberättande text? Lägga bilderna i rätt ordning.
Fas 2: Modellering. Vi gjorde blädderblockspappret tillsammans.
Fas 3 Gemensam textkonstruktion: Vi gjorde blädderblockspappret tillsammans.

 

Vi läser en ny Muminbok.
Vi läser en ny Muminbok.

 

Fas 4: Skriva en återberättande text till den nya boken i smågrupper.
Fas 4: Skriva en återberättande text till den nya boken i smågrupper.

Så här har jag jobbat med återberättande genre i ett arbete kring Mumintrollen. Jag använder dock strukturen varje vecka när vi skriver dagbok. Jag ser att eleverna har utvecklat sitt dagboksskrivande mha strukturen på planchen.

Vi började med att prata om vad vi visste om Mumintrollen. Vi hade varit på teater om Mumintrollen så de kunde en del. Vi gjorde en mindmap på tavlan och jobbade med bilder på de olika karaktärerna.

Sedan läste jag en bok som hette Mumintrollet och månskensäventyret. Jag hade kopierat några av bilderna i böckerna och eleverna fick i grupper lägga dem i rätt ordning.

Med hjälp av vår ”återgivandegenreplansch” så återberättade vi berättelsen gemensamt. Jag markerade i olika färger för att det skulle bli tydligare för barnen vad som var vad.

Vid nästa tillfälle läste vi en annan bok om mumintrollen som hette Vilse i storskogen. Även denna gång hade jag kopierat bilder ur boken som skulle vara som stöd för eleverna. Den här gången skulle barnen i grupper lägga bilderna i rätt ordning. Barnen limmade in bilderna i rutor och skrev vad som hände kring bilden och målade med respektive färg.

Nu jobbar vi varje vecka med vår ”återberättandegenreplansch” när vi skriver dagbok på måndagar. Jag märker en stor förändring på flera elever som är mycket mer medvetna om hur man ska skriva.

 

Olika är bra! Glad sommar!!

Idag slutar vi skolan med ett härligt gäng barn som alla har gjort en otrolig resa under sitt första år i skolan. Några som inte kunde alla bokstäver när vi började till att nu läsa med flyt. Det är en härlig känsla! Barnen är otroligt stolta över sitt arbete och ser själva vilken utveckling de har gjort. Vilken frihetskänsla att kunna läsa!! Jag är också väldigt stolt över det arbete vi har gjort tillsammans med barn och föräldrar för att nå dit. Vi har läst och kämpat, skrivit och funderat på många olika sätt. Vi har jobbat med många olika texter och pratat mycket kring hur bra det är att vi alla är olika och kan hjälpas åt för att komma längre. Hur är man en bra kompis? -Man är snäll! -Hur är man snäll då? m.m. Vi har stött och blött om vilka olika familjer vi har. I någon familj är de nio och i någon annan bara tre. Hur visar vi respekt. Nu lämnar de här barnen ettan och ska börja tvåan till hösten och jag är säker på att de har med sig lite olika tankar och vet att våra barn har stor förståelse för varandra mycket tack vara de samtal vi har haft till många olika texter. Vi är olika bra på olika saker och det är BRA!!

Det är inte annat än att man blir ledsen när man läser tidningen idag och ser att någon är kritiskt till det här arbetet. De menar att vi inte ska prata om att vi har det olika, i alla fall ska inte barn som är sju år inte läsa om detta. Att vuxna kan vara ensamma och att Johansson ”super” i vår läsebok är verkligen något vi har pratat om för sensmoralen i texten är att barnen och familjen hjälper Johansson, bjuder in honom för att han är ensam. Att någon cyklar för att bli smal. Jag anser att detta är en utmärkt väg in i ett bra samtal kring att vi har det olika. Det händer att vuxna gör konstiga saker. Vi pratar också om nyheter som händer i världen och Sverige som att någon faktiskt dog när han skulle gå på en fotbollsmatch, att 200 flickor i ett annat land kidnappas för att några vuxna inte tycker att flickor ska gå i skolan. En del vuxna tycker till och med att vi inte ska hjälpa människor som flyr för sina liv från sina hemländer. Allt detta pratar vi om i skolan för att barnen ska få reda ut sina känslor och tankar kring konstiga saker som vuxna gör. Det är min bestämda åsikt att detta är saker vi måste prata med barnen om. Inte bara vi i skolan utan alla vuxna. Kanske är det viktigare än någonsin att prata om varför några i boken tror att det är någon ur Ninos familj som har stulit cykeln…

Jag är också mycket positiv till böckerna om Ola, Elsa och Leo ur ett läs-pedagogiskt perspektiv. Vi läser och funderar över samma text oavsett hur säkra vi är på att läsa. Böckerna har nämligen tre nivåer. Svårighetsgraden ökar på ett jättebra sätt och vi jobbar med viktigt ordbilder vilket allt som allt gör att barnen lär sig läsa på ett bra sätt. Vi har provat andra läseböcker men konstaterat att de här är de bästa just nu. Nu efter kritik väljer förlaget att modernisera böckerna och det är jag också mycket positiv till. Ny läroplan, ny forskning och nya tankar gör att även läromedlen så klart måste utvecklas. Det är dock jätteviktigt att vi inte slutar prata om att vi är och har det olika och det är bra! Vi måste alla hjälpas åt för att ha det bra tillsammans!!

 

Glad sommar!!

Ett "fruktfat" av tips och idéer från skolans värld grundat i Pedagogiska Planeringar!