Jag använder både Språkis och Svenskbiten som grund i min undervisning för mina ”splitter nya” elever, dvs de elever som är helt nya i Sverige, men också bygger jag undervisningen mycket på Palin. Palin är toppen då det krävs många, många repetitioner för flera av dessa barn så att det är svårt att hitta material som tränar orden tillräckligt många gånger. Även något som de kan jobba med i sitt reguljära klassrum.
Jag älskar också spel och olika sätt att kommunicera kring temat. Memory funkar alltid så klart men vi försöker också variera med andra spel som jag hittar på längs vägen.
Nu har vi jobbat med mat och matsalen. Vi börjar då med att läsa och prata om bilden i Språkis. Vi skriver extra ord om vi kan fler och hjälps åt att också benämna dem på modersmålet så att alla lättare ska förstå och dra kopplingar mellan språket. Vi läser också i Svenskbiten som har ett kapitel som handlar om vad mamma och pappa tycker om. Varje morgon pratar vi om dagen och datum men nu har vi också lagt till -Vad ska vi äta idag? Vad åt vi igår? Tyckte du om maten igår? Vad ska vi äta imorgon? Lyxigt nog har vi en hörselpedagog som servar oss med matsedeln med widgetbilder som vi använder varje gång.
Efter att vi läst och jobbat lite i Språkis så har jag klippt widgetbilderna itu. Bild och ord ska paras ihop och limmas i ett skrivhäfte så att de alltid har med sig ”facit” även till det reguljära klassrummet. Så spelar vi memory så att vi tränar orden flera gånger.
Jag har dessutom gjort Palinspel som vi också lägger och som de då alltså också har med sig till klassrummen. Ord till bild först och sedan Bild till ord.
Nästa lektion fick eleverna rita ett bord som jag beskriver för dem. De har ett bord och en tallrik från början och sedan berättar jag vad de ska rita. Vi lägger då till prepositioner och tränar på dem.
Sedan får varje barn rita sina bord utan att visa kompisen och sedan ska de i tur och ordning berätta om sitt bord och vi ska försöka rita det de säger.
Nästa lektion så får de skriva om sina bord. Vi börjar med att gemensamt skriva om mitt bord så att de får en modell där efter skriver de om sina egna och ev någon av kompisarnas bord.
Lektionen där efter så har jag satt upp texterna numrerade runt om i klassrummet. De får med sig borden som vi ritat uppkopierade och även ett papper där de fyller i vems bord nummer 1 är osv. Eleverna går runt och läser två och två och funderar och resonerar om vems bord det är de läser om. Eftersom de är så nya i språket så kan de så klart använda modersmålet om det behövs. Elever som kommit längre i språket än just den här gruppen har försöker sitt bästa på svenska och med min hjälp innan de får ta till modersmålet.
Det här är ett återkommande arbetssätt för mig som vi bygger vidare på sedan. Mycket muntlig kommunikation samtidigt som vi jobbar för att kunna formulera meningar i skrift och även att läsa och förstå.
Vår fina likabehandlingsgrupp med våra fantastiska utepedagoger har planerat för värdegrundsdagar på Lindblomskolan. Urfina armband har nu tillverkats av alla elever och lärare på skolan. #tillsammansärvibra
Ja då var det dags att summera året på flera olika sätt, för min del gäller det att tillsammans med ca 150 deltagare reflektera över vårt utvecklingsår tillsammans där vi har kopplar ihop SKUA-arbetet med det övriga utvecklingsarbetet så som Bedömning- Bygga svenska, Digitalisering och sist Kooperativt lärande och elevaktiva arbetssätt. Hur blev det? Med skolverkets kvalitetshjul i tankarna, Kvalitetsarbete i praktiken, men har lagt till ett par frågeställningar: Varför blev det som det blev och hur vet vi det?
För att få så stor delaktighet som möjligt kring utvecklingsarbetet som då ska ge hållbara förändringar enligt stödmaterialet, så har jag involverat många i arbetet det är förstelärarna som varit samtalsledare och workshopsledare vid kooperativt lärande och elevaktiva arbetssätt, arbetslagsledare som lett sina arbetslag vid mellanträffar då deltagarna t.ex. provat på att bedöma sina elever utifrån Bygga svenska, It-inspiratörer som lett workshops kring digitala resurser, speciallärare som deltagit i diskussioner i arbetslag med syfte att lyfta det specialpedagogiska tänket vid mellanträffar kring kooperativt lärande – Hur stöttar vi våra elevers utveckling kring den kommunikativa förmågan?. Alla de har fått reflektera utifrån sina roller kring utvecklingsarbetet.
Men så har vi alla deltagare, pedagogerna och så eleverna. Alla deltagare har fått i uppgift att intervjua minst en elev, frågor med SKUA-fokus:
Så har pedagogerna nu fått reflektera i ett så reflektionsseminarium. Där de fick ”värma upp” med den kooperativa strukturen ”berätta mera” och så det digitala inslaget i form av Microsoft Whiteboard där de fick blicka framåt gemensamt i sina arbetslag. Hela upplägget finns i Power pointen här under.
Vi värmer upp som sagt, sedan backar jag bandet och kopplar till de uppsatta målen innan deltagarna får reflektera kring dessa frågeställningar:
Efter det var det dags att blicka framåt:
Många jättesnygga ”framåtblickar” levererades. Arbetet fortsätter till hösten!
Även rektorerna har fått reflektera. Efter reflektionsseminariet så bokande jag in en tid med rektorerna där de fick läsa reflektionerna och tillsammans diskuterade vi utifrån frågeställningarna: Hur fungerar kompetensutvecklingen i din verksamhet? Något du fått bekräftat? Något som överraskar dig?
Vi startar upp hösten med att jag visar på vad reflektionerna och intervjuerna har gett oss och hur vi utifrån det tänker vidare kring utvecklingsarbetet inför att enheterna och verksamheterna ska sätta nya priomål för läsåret. Utifrån det hoppas jag kunna se vad vi har lärt oss och vad av det vi har uppnått som vi vill behålla och vad vi vill fortsätta utveckla så som stödmaterialet skriver. Så blir det dags igen för att definiera ”Var är vi (nu)?”
Vi delar upp oss i fyra olika grupper. Varje grupp har en speciell färg på pennan som de hela tiden tar med sig. Roller fördelas. Vi hade bara ordfördelare och sekreterare, en var ordfördelare och de andra sekreterare. Papyrerna med ämnet på fördelas på fyra olika platser i rummet. T.ex. gruppen med den röda pennan börjar att skriva vad de lärt sig i svenskan, de med gröna pennan på matte, bruna på engelska osv. När 5 minuter har gått så säger jag byte. Grupperna tar med sig pennorna och roterar medsols. Läser vad den tidigare gruppen skrivit och fyller på mer.
Det är lite klurigt att hålla isär de olika ämnena men det spelar ju mindre roll. Mycket har vi lärt oss iaf. ?
Måste skryta med mina kollegor i kommunen!! Vilket upplägg och vilken dag alla pedagoger i kommunen har varit med om idag.
Ett kollegialt lärande av stora mått. Att dra nytta av kompetens och erfarenheter på ett mycket proffsigt sätt!
Idag har några av oss föreläst om olika saker som vi gör bra. Allt från IT-strategier, internationalisering, skolutveckling, lärmiljöer i förskolan, ASL, tecken som kompletterande kommunikation till skolverkets satsning på nyanländas lärande m.m. Vilken kunskap det finns hos oss!!
En mässdel och snicksnackande med kollegor och AV-media, biblioteket, svenskt rockarkiv, makerspace, återbruket, campus och skolverket. Härligt sorl. 🙂
Dagen avslutades med en mycket känslofylld föreläsning av Leo Razzak. Har ni inte lyssnat på hans erfarenheter så hoppas jag verkligen att ni också får möjlighet till det vid något tillfälle. Allt annat blev plötsligt lite oviktigare… Mod, mål och mening var ledorden. ”Det tragiska i livet är att inte ha några mål” var tankar som han förmedlade.
Efter att ha läst Dylan Wiliams bok nu det sista så blev jag sugen på att bläddra tillbaka i min gamla litteratur och märker att det finns många tankar som hänger ihop med de tankar som jag reflekterade kring när jag läst Att följa lärande. Säkert självklarheter för många men för mig är det viktigt att få sätta egna ord på mina tankar. Samla det jag läst, sett och hört och sammanfatta mina tankar.
Slutpoängen i förra inlägget var att kanske fungerar de 5 nyckelstrategierna lika bra på oss lärare, för att höja lärarkvaliteten. Att höja lärarkvaliten var en viktig poäng av Dylans inledning ”vi måste hjälpa de lärare som redan tjänstgör i våra skolor att bli bättre om vi vill säkra vårt framtida ekonomiska välstånd”.
Utdrag från mitt förra inlägg:
”Jag tror på att Dylans 5 nyckelstrategier även fungerar för att förbättra lärarkvaliteten och kvaliteten på undervisningen i våra klassrum genom att använda dem på lärare också:
Att klargöra, delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande skett.
Att ge feedback som för lärande framåt.
Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.
Om lärarna vet vart vi ska och vilka mål vi ska nå, och några kriterier för framsteg, hur ska vi nå dit. Om vi diskuterar och genomför aktiviteter och uppgifter för att nå närmare målen. Om vi får feedback på hur vi ligger till och hur vi kan göra för att utvecklas vidare. Om vi lärare aktiveras som läranderesurser för varandra (kollegialt lärande) och att vi lärare är aktiva i våra utvecklingssteg och själva är aktiva för att utvecklas vidare. Då blir vi tillsammans starkare och bättre. ”
När jag bläddrar i Timperlyes bok, Det proffesionella lärandets inneboende kraft, hittar jag likande tankar. Helen skriver i sitt förord: ” En viktig fråga med hänsyn till detta område är huruvida professionella lärandeprocesser i grunden skiljer sig från elevers lärandeprocesser. Mitt svar är att de är väldigt lika varandra.”
Hon vill poängtera hur viktigt det är att aktivt undersökande, lärande och experimenterande blir en del av lärarnas kärnverksamhet. Lärarna måste dock få stöttning kring det. För samma lärandeprocess som lärarna ska jobba med gentemot eleverna ska skoledarna jobba med gentemot lärarna.
Hon skriver om vikten av att ha system för att kontrollera om förändringar är effektiva för att hela tiden uppnå förbättringar(kunskapsbildande och undersökande cykler). Har vi provat ett undervisningssätt i flera år och märker ingen förbättring så kanske vi behöver prova något nytt… Analysera och förändra för att förbättra.
Eva Minten berättar här i filmen om forskning i klassrummet, beprövad erfarenhet och vetenskapliggrund.
”måste identifiera vad man tror leder till vad och testa huruvida allas ansträngningar drar i rätt riktning medan de äger rum. ” skriver Timperley.
Jag tänker då återigen på de Smarta målen:
Vilken forskning ska vi satsa på på vår skola? Varför den? Hur gör vi konkret i klassrummet för att nå resultat? Uttala konkreta mål som jag som lärare kan påverka. Hur, när och på vilket sätt ska vi träna i klassrummet för att det ska ge det resultatet vi har tänkt? Förhoppningsvis avspeglar det sig på elevresultaten. Gör det inte det måste vi analysera varför! Gick det som vi tänkte? Varför gjorde det det? Något jag anser, och forskare med mig, är otroligt viktigt oavsett om vi pratar prioriterade mål, nationella prov eller måluppfyllelse i den pedagogiska planeringen Frontiden. Analys!
Jag kopplar också slutligen tillbaka Timperleys tankar på hur vi ska jobba i lärargruppen, till Hatties forskning och jobbet med eleverna.
Tiplerley skriver att en kontrollprocess där vi analyserar effekterna och den praktiska undervisningen är en central del av att utveckla professionellt självlärande – den viktigaste faktorn för att verkligen lära på djupet. Det står ju faktiskt i läroplanen, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (filmen).
Hon skriver också om att lärarna ska vara huvudpersonerna i sitt eget lärande. Jag tänker då som sagt på Hattie som skriver om vikten att hjälpa eleverna att bli sina egna lärare. James Nottingham kopplar till Hatties forskning i en föreläsning från 2014 och säger där att om eleverna inte vet vad vi efterfrågar tar vi bort deras möjlighet till självskattning som enligt Hatties metaanalys är det som ger mest effekt i undervisning och resultat. Lär vi eleverna att själva skatta sina kunskaper och ge sig själva feedback, så enligt Hattie, det de skulle lära på 3 år lär de på 1. Vi måste berätta för eleverna vad vi bedömer och tittar efter ifall de ska ha en chans! James Nottingham pratar också mycket om vikten av att ge feedback under arbetes gång inte när arbetet är avslutat och klart. Att aktivera eleverna som läranderesuser för varandra och kanske till och med för sig själva poängterar alla bokförfattarna som en av de största framgångsfaktorerna i utbildningsforskningens historia. Vi lär våra elever att analysera sitt eget och sina kompisars arbete på samma sätt som att det är viktigt att vi lärare analyserar vårt och våra kollegors arbete.
Så sammanfattningsvis tänker jag min att utvecklande lärande av alla slag bygger på tre byggstenar:
Jag sätter mål längst ner och tänker att annars faller de andra två. Det är mycket svårt att ge bra feedback, återkoppling om jag inte vet vad målet är och vad jag jobbar mot. Det är mycket svårt att analysera och självskatta mitt arbete om jag inte vet vad jag ska analysera mot. Men jag tänker att alla byggstenar är grundläggande för att utvecklas oavsett vem man är.
Målen tänker jag gärna får vara smarta-mål. Mål som jag kan påverka, känns rimliga och uppnåerliga. Mål som jag kan känna mig nöjd med att ha nått oavsett om någon elev inte har ätit frukost, haft en bråkig start på morgonen eller vad det kan bero på att eleven inte lyckas prestera sitt allra yttersta. Målen ska vi sätta grundade på forskning. Vilken väg ska vi välja för att nå det övergripande målet? Kanske en satsning på bedömning för lärande som enligt Wiliams dubblerade hastigheten på elevers lärande? Vad finns det för verktyg att jobba med i klassrummen kring det? Vi grundar våra smarta mål i forskning och beprövad erfarenhet som vi är övertygade om ger resultat för elevernas mål uppfyllelse i förlängningen. Jag tror att det ger tryggare och bättre lärare. Jag tror att det är en väg man kan gå för att öka lärarkvaliten. Men man får inte glömma att analysera för att hela tiden utvecklas vidare…
Helen Timperley har upptäckt i en studie att lärarnas motivation ökade i takt med att deras elever gjorde framsteg. Kanske är det samma sak med eleverna som vi människor i stort…
Förstelärarna i vår kommun har fått boken Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken, av Dylan Wiliam. Jag skriver nu lite tankar som boken väckt hos mig.
I första kapitlet skriver Dylan om hur stor roll lärarens kvalitet har för eleverna. ”Det spelar inte så stor roll vilken skolan de går i, det spelar mycket större roll i vilket klassrum de går.” Den viktigaste skillnaden är helt enkelt lärarens kvalitet. Det har lite att göra med klasstorlek eller grupperingar av olika slag. Men hur ökar vi lärarkvaliteten?
Jag tycker att han sammanfattar det bra i epilogen av boken: ”Om alla lärare inser att de måste förbättra sin metodik för att de ständigt kan bli bättre, och inte för att de inte är bra nog, och fokusera på de saker som enligt forskningen innebär störst skillnad för eleverna, så kan vi förbererda våra unga att utvecklas framgångsrikt i 2000-talets oerhört komplexa och oförutsägbara värld.”
Han skriver också i kap 7 ”Att kontinuerligt utveckla sin undervisning är utomordentligt svårt. Den goda nyheten är att man inte behöver börja på noll. Man kan bygga på andra lärares erfarenheter och redan utvecklade tekniker.”
Jag tänker att lärare måste hjälpas åt och våga ta hjälp av varandra. Vi måste också förlika oss med att samhället förändras och vi måste därför också förändras, då vi är en så viktig del av samhället. Det betyder inte att vi har gjort fel i alla tidigare år. Då passade kanske den sortens undervisning. Men vi måste ta del av ny forskning och använda den nya forskningen i våra klassrum. Tack vare all ny teknik och sociala medier har vi all möjlighet i världen att ta del av andra lärares tekniker och erfarenheter, inte bara på vår egen skola utan över hela Sverige, eller världen… Vi måste skapa forum och situationer där vi i vardagen pratar undervisning. I lärarbristens tid är metodik och undervisningstips oerhört viktigt tänker jag. Att stötta varandra så att vi tillsammans är starka.
Alla elever har rätt till den allra bästa läraren.
”Ingen lärare är så bra eller dålig att hon inte kan bli bättre!”
Dylan skriver sedan om att arbeta med formativ bedömning. De drog slutsatsen att ”forskningen antydde att användningen av bedömning för att anpassa undervisningen, särskilt på klassrumsnivå, i många fall faktiskt dubblerade hastigheten i elevers lärande.” En forskning som vi behöver ta del av i alla klassrum i alla skolor i Sverige. Hur hjälps vi åt på skolorna att få ut forskningen till alla klassrum? Jag tror vi måste försöka skapa naturliga och vardagliga forum och tillfällen på skolorna att diskutera hur vi ska jobba med formativ bedömning (eller vilken forskning man nu vill satsa på) på skolorna och i våra klassrum. Dylan skriver ju som sagt att det spelar stor roll i vilket klassrum eleverna går.
Jag tror också på att sätta ”smarta mål” så att lärarna får känna sig nöjda med sitt arbete, känna att de lyckats och gjort ett gott arbete.
Bilden är tagen från ledarna.se.
På vår skola kollade vi lite på smarta mål inför att vi skulle sätta våra prioriterade mål. Det mynnade i att vi satte mätbara mål. När vi nu delutvärderade våra mål måste jag säga att det är lite härligt att se att vi kommit närmare målet. Fler elever på skolan når ett högre resultat i svenska och svenska som andraspråk. Vi har jobbat med bedömning och i verksamheterna satt upp smarta mål kring hur vi ska jobba för att eleverna ska nå ett högre resultat. De smarta målen måste vara mätbara mål som vi kan påverka. Det ska inte bero på om eleverna haft en bra start på dagen eller om de ätit frukost och därför gör ett gott skolarbete, utan det ska vara att vi tränat och jobbat på ett visst sätt ett visst antal gånger. Ett arbetssätt som vi, grundat på forskning eller beprövad erfarenhet, tror på. Då har vi gjort det vi kunnat påverka och kan känna glädje med det, jag tror att det i längden syns på elevresultaten också.
Jag tror på att Dylans 5 nyckelstrategier även fungerar för att förbättra lärarkvaliteten och kvaliteten på undervisningen i våra klassrum genom att använda dem på lärare också:
Att klargöra, delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande skett.
Att ge feedback som för lärande framåt.
Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.
Om lärarna vet vart vi ska och vilka mål vi ska nå, och några kriterier för framsteg, hur ska vi nå dit. Om vi diskuterar och genomför aktiviteter och uppgifter för att nå närmare målen. Om vi får feedback på hur vi ligger till och hur vi kan göra för att utvecklas vidare. Om vi lärare aktiveras som läranderesurser för varandra (kollegialt lärande) och att vi lärare är aktiva i våra utvecklingssteg och själva är aktiva för att utvecklas vidare. Då blir vi tillsammans starkare och bättre. 🙂
Innan jag gick hem på jullov funderade jag på dessa eländiga pärmar. Varför sätter vi in våra papper i pärmarna? Ingen tittar på dem och vi har ingen användning av det direkt förrän allt skickas hem i ett enda stort packe i slutet på läsåret. Egentligen har jag inte använt pärmarna under hösten utan hellre skickat hem papper som vi jobbat med. Flera elever har önskat att få med sig hem och det har de då fått. Om bara en enda elev visar hemma det pappret vi jobbat med i skolan så är det till större vinst än när det sitter i pärmen i skolan där absolut ingen tittar på det. Är det dessutom en flerspråkig elev som kan prata om pappret och få begreppen till sig på modersmålet också är det dubbelvinst, tänker jag.
T.ex. sådana här papper. Inte i pärmen! HEM!!
Så från och med nu har jag tänkt om. Hem med papper! Skulle det vara så att något papper ändå kan få sitta i pärmen så finns nu plats bakom det färgade pappret. Framför det färgade pappret sätter vi bedömningstillfällespapper. Hur har det gått för mig och hur har jag visat mina kunskaper? Vi kan plocka fram pärmen till samtalet och visa hur det gått. Inte bara självbedömningen i målboken utan också underlag för bedömningen. Längst fram satte jag elevernas förväntningar på årskurs 3 som de skrev vid skolstarten. De har sedan de tagits ner från väggen legat i en av mina lådor. Bättre nytta i pärmen tycker jag. Då kan vi kika till det då och då… 🙂
Bedömningspapper
Förväntningar på årskurs 3.
Ett "fruktfat" av tips och idéer från skolans värld grundat i Pedagogiska Planeringar!
