I år tar jag emot en etta! Som jag har längtat efter detta!! Jag har inte tagit emot en etta på 7 år. Ett tag kändes det som om det var det enda jag gjorde, men nu har det dröjt ett tag.

Men lite har hänt sedan jag tog emot en etta senast! Förskoleklassen har blivit obligatorisk och har numer ett kartläggningsmaterial att förhålla sig till. Alla elever har redan gjort den första delen av läsinlärningen som vi förr gjorde i ettan. Många elever läser, nästan alla har knäckt koden, några få behöver repetition och få bada i bokstavsljud och ljudning för att knäcka koden även de. Men ingen är i behov av att göra allt en gång till, vecka efter vecka, bokstav för bokstav…

Så i sommar har jag famlat i mörkret… försökt samla ihop mina grundstenar i min undervisning för att planera en läs och skrivinlärning som inte upprepar för mycket utan möter de elever som behöver repetition, men även de som behöver gå vidare eller till och med utmanas. Jag vill jobba med ljudningsmetoden, ordbilder, ASL och läsförståelsestrategier. Ett pussel som jag inte kunde få ihop till en början, som jag vridit och vänt på utan att känna mig nöjd. Inte förrän barngruppen satt där i bänkarna framför mig och jag spenderat några mil i bilen fram och tillbaka till jobbet några dagar med många tankar i huvudet och radion avstängd för att kunna tänka. Vid ett rödljus i vägbyggstrafik fick jag tillslut ihop det. Ett arbetssätt där vi ljudar, repeterar bokstäver och bokstavsljud utan att göra allt en gång till. Ett arbetssätt där vi jobbar med ASL och läsförståelsestrategier, tränar, tar nästa steg och utmanar.

I inlägg framöver ska jag försöka visa hur jag jobbar i min etta för att möta dagens nya ettor. Ettor som har än mer i ryggsäcken än de tidigare haft!