Att hitta ett nytt fokus


Mitt nya fokusområde kom sig av flera olika händelser som råkade sammanfalla. Jag fick lite oväntat avsluta mitt arbete med den etta jag haft tidigare och ta emot en ny etta till hösten. Detta gav mig oväntade möjligheter att genast genomgång oblast med att utvärdera och utveckla mitt arbete med ASL så snabbt inpå det arbete jag just gjort. I vanliga fall går det ju tre år innan man tar emot en ny etta och kan göra saker annorlunda mot vad man gjort innan. Nu kunde jag genast samla ihop mina funderingar och erfarenheter och ta dem till nästa nivå. Samtidigt fick jag i mitt uppdrag som förstelärare att välja ut en del av min undervisning och titta närmare på, utvärdera och förbättra.

Summan av dessa två händelser blev att jag valde att lämna fokuset på läsningen och lägga det på skrivandet. Detta var inte på långa vägar självklart då jag var så fokuserad på att förbättra mitt arbete kring läsinlärningsmetoden ASL. Men när jag såg tillbaka på de resultat min elevgrupp i ettan hade levererat förundrades såväl jag som specialpedagoger runt omkring mig inte bara över elevernas läsförmåga utan framförallt över elevernas skrivförmåga. Mina ettor hade fått skriva mycket, i alla ämnen, för att befästa sambandet mellan ljud och bokstav. Det var det som hade varit mitt fokus, att skriva sig till läsning. Och där hade jag lyckats, tyckte jag, även om det fanns massor att finjustera och utveckla. Men under tiden hade ju eleverna fått öva massor på att skriva. Ord, meningar, texter. Och de skrivövningar vi gjorde i slutet av ettan visade på hög utveckling även inom detta område, något jag inte tänkt på förrän jag såg det svart på vitt.

Därför kom mitt nya fokusområde att bli skrivandet. Hur mycket skulle jag kunna utveckla elevernas skrivande redan i år ett om jag i mitt ASL-arbete verkligen även la fokus på själva skrivandet?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *