Kategoriarkiv: Utbildning

IT-inspiratör i förskolan

Som IT-inspiratör…

  • Deltar du i regelbundna träffar med IT-pedagog samt övriga IT-inspiratörer 3-4 ggr/termin.
  • Är du ett bollplank för IT-pedagog i utvecklingsarbetet med IT i förskolan
  • Är du villig att testa nya sätt att arbeta med IT i förskolan.
  • Delar du med dig av dina erfarenheter med kollegor både på den egna förskolan men även på andra enheter.
  • Får du givetvis ta hjälp av IT-pedagog i alla sammanhang du behöver gällande IT i förskolan.

 

De som är intresserade får gärna maila in en ansökan till mig.

Vilken värld ska våra barn ut till efter skolan?

Jag nördar ju ner mig så klart eftersom detta är en del av vad jag gör på mitt jobb, men detta angår oss alla.

Vi vill alla att våra barn ska ha det bra, utbilda sig och få bra jobb. Det tror jag människor har tänkt väldigt länge. Kanske inte i bondesamhället då det istället var viktigt att man kunde föräldrarnas yrke för att äldste sonen sedan skulle ta över gården, flickorna fick hoppas på att bli bortgifta till nån rik godsägare och de andra sönerna fick ta dränganställning någonstans.

Idag förvärvsarbetar alla. Vi utför ett arbete och får eller tar ut en lön för det beroende på om vi är egenföretagare eller anställda.

När jag var liten var det så att mina föräldrar hade ett jobb och det tänkte de nog att de skulle ha tills de gick i pension. Ju äldre jag blev insåg nog både jag och de att så funkar inte världen längre. Jag har svårt att se någon här ha ett jobb och sedan vara kvar på det i 40 år för att sedan gå i pension.

Utbildade man sig förr, utbildade man sig till ett yrke. Skomakare, tapetserare och det mesta var hantverksbetonat eller industribetonat. Det finns ju fortfarande naturligtvis, men vi har lämnat industrisamhället och är nu i Kunskapssamhället. Jag spetsar till det så klart för det är klart att folk fortfarande anställs för sin yrkesutbildning, Lärare, läkare mm, men även deras yrkesroller ändras ju hela tiden.

Lärare måste vara väldigt innovativa och framtidsmedvetna för att kunna möta barn som i princip har hela världens faktalexikon i fickan.  Läkare som utbildat sig i en fruktansvärt massa år för att få ge en second opinion eftersom alla som söker vård har googlat och letat och själva har en uppfattning vad de lider av.

Det här är en spaning in i framtiden. Eller är det framtiden? Det kanske faktiskt är nutid, åtminstone en del.

Stiftelsen för Strategisk forskning har kommit med en rapport

Stiftelsen SSFSSF (Stiftelsen för strategisk forskning) har gjort en undersökning av hur våra jobb kommer att förändras i framtiden. Rapporten som kom 2015 baseras på undersökningar gjorda 2014 och den säger att 53% av de jobb som finns idag i Sverige finns i yrken som kan automatiseras inom 20 år. Det betyder inte att 53% kommer att vara arbetslösa för det skapas nya jobb hela tiden och det har ända sedan den industriella revolutionen skapats nya jobb snabbare än vad yrken har försvunnit. Däremot finns dåligt med undersökningar på vilka nya jobb som kommer skapas. Och det är nog inte alltid så lätt att förutspå. Vem av oss kunde tex under vår tid i skolan förutspå att man kunde bli miljonär på att spela TV-spel, vilket vi nog alla vet är en realitet idag. Spelföretag växer. Datoriserade prylar och lösningar säljer. Volvo såldes till kinesiska Geely för 13 miljarder och hade då 29000 anställda. Volvo grundades 1927. Spelföretaget Mojang skapades 2009 såldes för 18 miljarder 2014 och hade då 39 anställda.

Men forskning säger ändå att 53% av våra jobb kommer att automatiseras och inte behöva göras av människor. Flera saker kanske ni redan har koll på som händer just nu. Företaget Amazon har fått tillstånd att testa människolösa paketleveranser. Man beställer en sak online och 30 minuter senare levererar en drönare paketet till din dörr. När deras reklamfilm kring detta gjordes, var det en önskan, nu är det verklighet. Förarlösa bilar är inte framtid. Alla de stora bilmärkena har sådana projekt igång och Volvos förarlösa bilar börjar rulla på Göteborgs gator 2017.

Vilka jobb är mest hotade då enligt rapporten?

Flest jobb i vårt land Sverige förväntas automatiseras inom yrkesgruppen, försäljare, detaljhandel och demonstratörer.

Jobb som automatiseras

Utifrån åtta faktorer som ni kan läsa om själva i rapporten har man gjort en lista som bedömer risken för yrken att automatiseras. Denna lista bekräftar en trend man sett under många år. En hel del yrken med kortare utbildningskrav har högre sannolikhet att automatiseras, medan flera av av de yrken som redan idag har längre utbildningskrav och högre löner inte påverkas så mycket eller rent av gynnas av datoriseringen. Undantag finns dock.

Utvecklare och programmerare är den snabbast växande yrkeskategorin i Sverige enligt rapporten.

Sååå…

För att knyta ihop detta. De yrken våra barn ska ut till finns troligtvis inte än. Hur förbereder vi dem för det? Vi bor just nu i en värld där Facebook är världens tredje största land. Hade jag förutspått det till min lärare i grundskolan hade hon undrat om jag gick på droger. Ungdomar dömer redan idag ut e-post som förlegat. 2013 handlade vi virtuella varor till tex spel för 6 miljarder dollar. D.v.s saker som egentligen inte finns på riktigt. Eller vad är på riktigt om 20 år? Internet of things kommer då vara jättestort om ni frågar mig. Eller så är även det redan förlegat 😉

Vi har alla ett ansvar. Ett ansvar att lotsa våra barn in i den värld de ska bo, leva och arbeta i. Detta är inget vi kan slå ifrån oss och säga att det inte rör oss. Det rör oss alla. Vi måste alla förhålla oss till detta. Hur vi förhåller oss till detta är vårt eget val, men var så säkra…framtiden är redan här.

 

 

Fortsättning Leksaksfabriken

Idag har Kim Leksaksson avslutat projektet leksaksfabriken. Under veckan som gått hade de flesta barn hunnit skriva ut sina leksaker. idag var det två grupper kvar som skulle bli färdiga. Första lektionerna lade vi tid på att få dessa gruppers leksaker klara för utskrift och i skrivande stund tillverkas deras leksaker nu i våra 3D-printers.

Därefter samlades alla barn från år 1 och 2 tillsammans för att visa upp sina leksaker för varandra och berätta vad de tillverkat, för vem man tänker sig att leksaken passar och några hade till och med prissatt sin leksak och funderat kring vad den skulle kunna kosta.

Det här projektet har varit helt underbart på alla de sätt och att skapa egna leksaker i 3D-printern var så klockrent som avslutning här. Att skapa saker i 3D gör att barnen måste tänka flera steg. man måste kunna förstå läge, riktning och det är fantastiskt för att jobba med rumsuppfattningen. Ta bilderna nedan som är från det program vi jobbat med och som heter Tinkercad som exempel. På den första bilden ser det ju ut som att jag fått konen att stå på cylindern, men ser jag det från sidan så ser jag ju att det inte funkar. Jättebra träning.

kon framifrån

kon från sidan

 

Nedan finns några bilder på de några av de leksaker som tillverkats av barnen.

Leksaksfabriken har ju varit så mycket mer än bara just 3D-projektet och det kan ni läsa om i Annas blogg. Där finns inlägg om både Kims besök men även hur de jobbat när de inte gjort leksaker. jag rekommenderar varmt fler att pröva på det här med att skapa saker i 3D för det är ju ytterligare en dimension att ta hänsyn till när man skapar. De snabbutvärderingar vi gjorde innan jag åkte talade ju om att barnen tyckte detta var superroligt och Anna har redan idéer till hur vi ska kunna göra det ännu bättre nästa gång.

Arbetsmaterial Leksaksfabriken

År 1 och år 2 i Målilla har jobbat med ett arbetsmaterial från Natur och Kultur som heter Leksaksfabriken. I det materialet har man fått följa Kim Oleksson som under sin uppväxt varken haft vänner eller leksaker. Hans far däremot Åke Oleksson har ägt en leksaksaffär och tjänat massor av pengar genom att sälja dessa. I berättelsen händer massor av saker men kontentan är att Kims pappa till slut kommer till sans och slutar i sin leksaks affär. Kim får ärva en massa pengar, döper om sig till Kim Leksaksson, och startar en leksaksfabrik. Nu vill han skapa alla de leksaker han aldrig haft. Barnen blir nu anställda i hans fabrik och får rycka in och hjälpa honom när det uppstår problem. Vill man veta mer om hur dessa klasser jobbat med Leksaksfabriken kan man kika in på Anna Josefssons blogg där hon skriver mer om arbetet. Scrolla ner lite för det finns flera inlägg om detta.

Här börjar det spännande för mig som IT-pedagog. En av lärarna i det här projektet undrade om inte det vore möjligt att som sista uppdrag i Kim Leksakssons fabrik, kunna rita sin egen leksak, se den tillverkas i 3D-printern för att sedan få den i handen. En helt underbar idé. Idag tisdag har jag nu varit på Venhagskolan i Målilla och satt upp två 3D-printers. Imorgon onsdag kommer Kim Leksaksson dit för att tillsammans med barnen försöka ro den sista uppgiften i hamn.

Vi har tänkt oss att eleverna ska få jobba två och två. Programmet vi kommer jobba i är Tinkercad. Det är ett gratisprogram som körs direkt i webbläsaren och därför inte kräver någon förinstallation. Barnen kommer att få en genomgång av hur programmet fungerar och sedan kommer de få sätta igång att modellera i programmet till de är nöjda. Därefter sparar vi ner filen och börjar helt enkelt att skriva ut.

Kim Leksaksson kommer

Idag onsdag 6/5 kom för första gången Kim Leksaksson på besök i klasserna. Direkt drog vi igång projektet. ”Jag vill att ni gör leksaker”. Kim visade hur man ritade leksakerna i datorn och därefter fick man sätta sig och samarbeta med en kompis. Allt möjligt skapades. Det gjordes bilar traktorer, slott, hus, hamburgare. Ja kreativiteten var det inget fel på.

Kim fick rycka in här och var för att stötta och hjälpa till när det bli lite svårt ibland. Men efter en förmiddag hade de flesta grupper lyckats att skapa något som ska kunna funka för utskrift. Innan Kim gick hem sattes skrivarna igång för att börja producera. Utskrifterna tar ju ganska lång tid så en av skrivarna står ute i en korridor för att alla barn ska kunna gå och titta på processen. Ett superkul projekt som jag hoppas fler nappar på oavsett om det är leksaksfabriken eller något annat.

 

Microsoft, Infomentor, Scanners och 3D-printers

Nu har jag landat på hotellrummet. Bett-resans tredje dag är avslutad. Fötterna är ömma och huvudet är fullt av intryck i en enda röra…nästan. Denna Bett-resa skulle jag nog klassa som den bästa hittills. Varför då kan man undra? Vad var det just den här resan gav?

Jag skulle säga att eftersom jag varit här förut, hade jag ett annat fokus den här gången. Alla tokiga försäljare och olika företag som försöker övertyga en om att just deras grejer är de bästa inte nådde fram till mig i år. Jag hade heller inga ambitioner att hinna se allt utan fokusera mer på de saker jag var intresserad av. Det tror jag var det som gjorde att den här resan kändes så himla bra.

I höst ska vi i vår kommun igång med Office 365. Därför kändes det väldigt naturligt att hänga en del hos Microsoft och se vad de hade att erbjuda. Deras upplägg, i deras VÄLDIGA monter var att ha en del av montern till föreläsningar, en del till korta workshops och den sista delen att visa prylar. Igår (torsdag) tillbringade vi mycket av dagen till deras föreläsningar och workshops vilket gav flera nya bra infallsvinklar i vårt arbete med att förbättra våra IT-lösningar i Hultsfeds skolor och förskolor.

Den första workshopen vi deltog i var Office Mix. Vad är då detta? Jo Office Mix är ett gratis tillägg i Powerpoint som låter dig spela in dig själv och din presentation samtidigt som du kan rita, markera och peka i den. Filmen kan publiceras upp på Office Mix hemsida som på en egen Youtubekanal eller helt enkelt sparas som en egen filmfil. Lägger du den på Office Mix går det så klart att länka till den eller bädda in den på t ex din blogg som jag har gjort här nedan. Det här tillägget passar ju utmärkt för att jobba med t ex flipped Classroom.

Vi kollade också in en slags betaversion av Microsoft Sway. Hur ska man förklara det tro? Man kan väl säga att Sway är ett annat sätt att presentera eller hålla en genomgång än tex Powerpoint. Kändes lite kul och modernt. Man kan lägga till vilket innehåll man vill i Sway och man bygger upp det med en typ av boxar som man antingen kan ha bilder, filmer eller text mm i.

Microsoft Yammer är även det en del av Office 365. Vi lyssnade på en liten presentation kring detta och kort sagt kan man ju säga att det är Microsofts Facebook, men med den fördelen att det inte är öppet för alla utan kan lätta användas som kommunikation till eleverna när man har Office 365.

Infomentor har vi också besökt några gånger och vi har blivit visade deras nya plattform som de kommer börja koppla på några på nu i februari. Vi har också blivit visade hur de hittat en integration med Office 365 som gör att man lätt kan komma åt filer man har där för att föra in i Infomentor. Man får också då en ”single sign on” lösning som innebär att man som lärare och elev loggar in med samma lösenord som man har till sitt 365 även i Infomentor.

Något som har genomsyrat nästan allt vi varit på är det jag skrev om i förra inlägget, Englands nya läroplan med delen Computing. Massor av företag försöker nu att göra sig en hacka på att hitta lösningar till skolor och lärare så de ”enklare” ska kunna uppfylla de målen som ingår i Computing. Programmering verkar vara en ganska betydande del här och även Microsoft har anammat detta med en webbaserad lösning som heter Touch Development. Även denna testade vi på idag och tyckte det var kreativt och spännande. Spännande att följa blir ju också vårt grannland Finlands intåg i programmeringen då det (om jag kommer ihåg rätt) är 2016 det ska in i deras grundskola.

polymerprinter3D-printing har även det fått stort utrymme på mässan och man kan ju säga att den vanligaste typen av 3D-skrivare för skolbruk är den vi har hos oss redan. De 3D-skrivare som printar metall och liknande var ju inte representerade här då skolor kanske av naturliga skäl inte kan hosta upp miljontals kronor hur som helst. Det som var spännande var dock att se några andra typer som ändå inte hade en hiskelig prislapp. Den ena var ju som jag skrev härom dagen en flytande gel, en så kallad fotopolymer, som stelnade lager för lager med hjälp av laser. Den andra var en skrivare som printade 3D i papper genom att limma en massa lager på varandra för att sedan efter varje lager skära ut det som skulle bli produkten. En tredje där de inte hade skrivaren att visa var en pulverskrivare för plast, där ett pulver läggs ut lager för lager för att med laser smältas fast.

Martin och jag tar med oss många härliga tankar och minnen härifrån och hoppas vi på bästa sätt kan plocka russinen ur kakan samt hitta ett bra sätt att implementera många av de här bitarna hos oss.

BETT 2015

Ett gråkallt London har bjudit på spännande upplevelser idag. Efter en bra frukost tog hela gänget på 27 personer sig ut till Excel Arena och årets BETT-mässa. Det kändes skönt att man varit här förut och hade lite koll när vi väl kom fram för det är en del folk här, oerhört mycket folk. Martin och jag har haft sällskap i princip hela tiden och vi har hunnit med 2,5 länga i den enorma Excel Arenan.

Man märker dock redan att vissa saker tar stor plats här i år. Inte bara fysiskt utan det är många, både föreläsare och utställare som trycker på detta. England har ju fått en ny läroplan och i den har man en del som heter Computing. Något som vi inte alls har i Sverige…än. Det ingår ju i och för sig många saker i Computing, men det som utmärker sig tydligt här i år är programmering. Programmering är, tycker jag, denna mässas stora grej. Detta har ju anammats även i Sverige så klart och det kommer ju förstås ännu mer. I den Engelska läroplanen är programmering en del av Computing vilket så klart innebär att det måste in i undervisningen. Det är inget man kan välja bort till skillnad från Sverige. Flera länder i Europa har ju börjat mer seriöst med programmering och att Finland har börjat gör ju att man kan gissa att det inte är hur långt borta som helst i Sverige heller.

ProgrameringFlera nya företag som erbjuder, antingen programvara eller webblösningar för programmering poppar ju så klart upp här då eftersom det är obligatoriskt och vi var och lyssnade på ett företag som erbjöd en webblösning. Ni som prövat Scratch skulle känna igen er i denna lösning även om den var annorlunda på så vis att det fanns olikafärdiga uppgifter i deras lösning och uppgifterna hade även progression och var uppbyggda nästan som spel, eller var i alla fall spelifierade på så vis att det fanns en typ av poängstege som gjorde att man tog sig vidare.

Jag har idag också kollat en del på 3D-printing. Det finns många montrar här med just 3D-printers. De allra flesta är sådana skrivare som vi redan har hos oss och som man laddar med ett plastfilament, men några skiljer sig en del. I en monter stötte vi på två andra typer av skrivare där en hade ett plastkar med någon slags flytande massa i. En laserstråle lös runt för att få ett lager i taget att stelna och så lyftes biten upp ur vätskan lager för lager tills hela var uppe.

Hammare 3d-printad i papper
Hammare 3d-printad i papper

En annan variant var en som skrev ut i papper. Ja alltså inte som vi är vana vid. I skrivaren lades en bunt papper. Skrivaren tog inb ett papper i taget, lade dit något slags lim på och skar ut ett lager i taget och så på med nästa tills hela biten var ute. Resultatet kändes i princip som en träbit.

En sista reflektion från idag är den härliga föreläsningen i Microsofts monter av en kille som heter Ray Chambers. Han jobbade mycket med Minecraft education med sina elever. Det roliga var att det inte var hans egen idé från början, för han visste inget om det utan det kom från eleverna själva och de har lärt sig tillsammans längs vägen.

MinecraftHan visade många bra exempel på hur man kan jobba oerhört kreativt i ”världens största sandlåda” där det i princip inte finns några gränser utom fantasin. Ett exempel som fångade mig var hur han hade låtit elever efter att de jobbat med ett område i historia, bygga ”information centers” i Minecraft. Byggnaden var som et museum där man kunde gå runt och få information från olika delar av området som eleven redovisade.

Härligt. Hoppas att fortsättningen blir lika inspirerande.

Kan det finnas IT-pedagoger på andra ställen än i skolan?

I september ändrades min tjänst och jag kom att få nya utmaningar. Det är verkligen utmaningar för jag ska arbeta i verksamheter som jag inte alls är hemma och bekväm i. Det som dock är som vanligt är att jag kommer att arbeta där som IT-pedagog. Därav frågan i rubriken. Kan man arbeta som IT-pedagog i andra verksamheter än i skolan?

Min övertygelse är så klart att man kan det. Varför skulle man inte det? Om jag skulle definiera det jag gör i mitt jobb i vanliga fall i skola/förskola så skulle en ganska rimlig definition bli:
”Mitt jobb går ut på att få personal att känna sig bekväma med de digitala verktyg de behöver i sitt arbete”

Självklart kan man ta den definitionen djupare ändå inom skolan, men det är ju trots allt det jag gör. Om vi bestämmer oss för den definitionen skulle jag säga att mitt jobb funkar oavsett verksamhet. Oavsett kommunal verksamhet eller privat. Oavsett skola, industri, försäljning eller vad det än må vara. Alla behöver vara bekväm med de verktyg man behöver i sitt arbete oavsett vad det arbetet är.

Uppenbart är att fler än jag är övertygade om att det funkar med IT-pedagoger på fler ställen det eftersom jag nu får chansen. Mitt uppdrag, som till en början är ett projekt fram till jul är att jobba som IT-pedagog hos socialförvaltningen på halvtid. Den andra halvan håller jag kvar hos Barn-och utbildning för att försöka behålla det tempo vi byggt upp här. Känner mig mycket ödmjuk inför att gå in i ett uppdrag i en förvaltning jag inte har riktig koll på.

När vi först satte oss ner för att titta på behoven hos socialförvaltningen märkte jag ganska snart att det finns otroligt många områden här där vi behöver sätta in stöd, men eftersom projektet är begränsat, ville vi smala ner det lite. De två spår vi kom fram till var att digitalisera cheferna, samt att hjälpa sjuksköterskorna igång med sin mobila användning.

Det jag nu kan konstatera efter två månader är att om man i sin verksamhet inte är van att det finns någon som kan stötta och hjälpa till så blir det en ganska onaturlig grej att be om den hjälpen, varför jag tycker det går ganska trögt. Jag ser behovet. Jag ser möjligheterna och jag kan lätt se vad som behöver jobbas med, men där stannar det. Trots att jag ber dem sitta med mig, höra av sig när det strular mm så går det trögt.

Beror det på kultur eller varför är det så? Personligen hade jag kastat mig över någon som frivilligt erbjuder sig att ”Hör bara av dig till mig så bokar vi en tid så hjälper jag dig”. Hoppas så klart att det lossnar och jag får mer konkreta möjligheter att få vår organisation att ta många kliv framåt vad gäller digital mognad.

I vilket fall blir det ganska tydligt även med andra saker som måste jobbas med vad gäller digital kommunikation i organisationen och det ska bli spännande att göra utvärderingen i december och sedan få se vad det leder till på högre nivå.

Geocaching i skolan

Den här veckan är jag lite involverad i ett projekt som innefattar geocaching. Om du inte alls vet vad geocaching är kan du kolla in den här länken:

Geocaching Sverige

Det här projektet tycker jag är oerhört roligt och spännande av flera orsaker. Dels gillar jag geocaching själv, dels är det ett mycket bra och roligt sätt att ta till sig diverse undervisning i skolan och dels är det extra roligt när en pedagog har en idé kring detta som han inte riktigt vet hur han ska ro iland. Pedagogen som kom med idén är Sven Rosander på Albäcksskolan i hultsfred och precis så som han nu gjort tycker jag är det optimala sättet att nyttja hjälp från mig som IT-pedagog. Man har en klar idé om vad man vill göra och varför, men saknar kanske lite kunskap kring hur man kan göra det på ett smidigt sätt.

Vi har varit 3 personer kopplade till det här projektet. Sven Rosander, Niklas Hägg och jag. Vi träffades för några veckor sedan för att knyta ihop Svens idéer kring det här projektet och enades om att lägga ut fyra cacher som skulle vara officiella geocacher för vem som helst att hitta om man vill. I dessa placerades också uppgifter som eleverna skulle utföra. I det här fallet är uppgifterna SO-relaterade, men eftersom cacherna finns kvar finns det ju alla möjligheter för andra skolor och förskolor att nyttja dessa för att lägga i egna uppgifter, vilket var en av anledningarna att vi ville ha officiella cacher.

Idag träffade vi eleverna och började med att både förklara vad geocaching är och att visa några filmer kring hur det hela kan gå till. Därefter fick eleverna registrera sig på www.geocaching.com, hämta en app till telefonen och sedan bege sig ut för att hitta en övningscache (utan uppgift i) bara för att få testa hur man gör innan de på torsdag ska hitta de övriga. Själv har jag en geocaching app som kostar pengar (75kr) men man kan absolut använda sig av gratisvarianter. För iOS (iphones) finns Geocaching intro och för Android till exempel C:geo. Båda funkar bra om man inte ska utföra något särskilt avancerat.

Superroligt projekt verkligen och väldigt taggade och engagerade elever. Jag hoppas fler lärare tar den här chansen och gör något roligt och spännande av det.

Programmering på schemat

En trend jag upplever i förskola  och skola just nu är ju programmering. ”Knacka kod” har blivit något för alla med hjälp av den nya tekniken. Man behöver inte ha några direkta förkunskaper. Idag finns appar som gör att även barn på förskolan kan lära sig att ”programmera”.

På SETT2014 fick Karin Nygårds ett pris till Trevor Dolans minne från den nystartade minnesfond som upprättades förra året. Karin är lärare i Svenska och Svenska som andraspråk på Sjöstadsskolan i Stockholm. Hon jobbar  med att öka elevernas digitala kompetens bland annat med programmering. I Karins blogg kan man följa vad hon gör och hur hon gör det i olika stadier. Det som är så spännande tycker jag själv (som förövrigt inte kan koda) är att med teknikens hjälp kan alla bli programmerare.

Bee-bot Photo By Doug Belshaw (CC BY-SA 2.0)
Bee-bot Photo By Doug Belshaw (CC BY-SA 2.0)

Men Karin tar till andra grepp än bara rent tekniska. I förskoleklass har hon till exempel haft dansprogrammering. Hon har också testat appen Bee-bot som jag också testat. På AV-media i Kalmar kan man dessutom låna små leksaksbin som ser likadana ut som i appen och programmera dessa i en riktig fysisk miljö för att sedan också göra det i appen på iPaden. Karins invändning i appen är att den kod man slår in inte syns någonstans så om man har gjort fel går det inte felsöka, vilket även jag tycker är frustrerande. En app som detta funkar i är dock Lightbot. Där ser man hela sin kod i ett sidofönster och kan då gå tillbaka och se vad man gjort för fel.

Testa gärna dessa appar och kolla gärna Karins blogg. Karin finns dessutom på Twitter och är otäckt värd att följa där. Där finns hon under namnet @grishund.

Det händer mycket nu

Digitaliseringen i Sveriges skolor går för högtryck. Vi har den senaste månaden läst artikel på artikel kring detta. Digitaliseringskommisisonen har kommit med sitt andra delbetänkande kring IT-minister Anna-Karin Hatts skötebarn ”IT i människans tjänst”. Delbetänkandena har till avsikt att ta fram hur vi rent praktiskt ska genomföra det som Står i IT i människans tjänst. Där kan man läsa att vi är ett av de bästa länderna på att dela ut datorer men ett av de sämsta på att använda dem. Ingen munter läsning kanske. Digitaliseringskommissionen ger nu skolverket i uppdrag att:

Förslag skolverket

Har för några veckor sedan lyssnat på en livesändning från SKL där forskningsprojektet UnosUno, som har följt ett antal skolor som haft 1-1, presenterades. En bok som sammanfattar det arbetet är ”Att förändra skolan med teknik-bortom 1-1” av Åke Grönlund som är forskare på Örebros Universitet. En mycket läsvärd bok som lyfter framgångsfaktorer för att lyckas med implementeringen av en 1-1-satsning.

Jag har också varit i Lund på konferensen Framtidens läromedel och även på SETT-mässan där jag fått lyssna till en rad intressanta föreläsare just kring ämnen som hur man lyckas med 1-1, och hur man kan digitalisera undervisningen.

Vart befinner vi oss då i den Svenska skolan? Självklart så befinner vi oss i hela spektrat. Vi har alla kommit olika lång både med själva digitaliseringen och med tänket kring den.

Just tänket kring användandet av teknik i undervisningen är ju det som är nyckeln här. Ingen ska ju tro att vi vill föra in datorer (jag kommer använda mig av ordet datorer, fast jag menar förstås även surfplattor och mobiltelefoner och annat man kan ta sig ut på internet med) för att det är ”häftigt”. Det här arbetet har många målsättningar längs vägen, men den yttersta målsättningen vi alla måste ha när vi gör förändringar i skolan oavsett om det är av digital natur eller något annat måste ju vara att öka elevernas måluppfyllelse. Detta är det slutliga målet. Vi vill att måluppfyllelsen bland våra elever ska öka.

Gör den det då om vi inför datorer till varje elev i skolan? Absolut inte, är mitt definitiva svar om det bara är det som görs. Vi kan föra in hur mycket teknik som helst utan att det kommer att hända något överhuvudtaget. Ingen dator, surfplatta eller mobiltelefon är bättre än den pedagog som handskas med verktygen. Men det är också min absoluta övertygelse att vi måste ha in datorer i skolan om vi vill att pedagogerna ska kunna göra ”magiska saker” med tekniken i undervisningen. Kan tyckas som något av ett moment 22 ur ett politikerperspektiv då det handlar om pengar kanske.

Det finns några saker vi måste jobba extra hårt med för att få det här att fungera tillfredsställande. Det första är att ledningen måste ha en klar och tydlig bild om vad man vill uppnå med att tekniken finns tillgänglig för varje elev. Det handlar alltså om att förändra undervisningen i grunden, inte att lägga till datorn till den undervisning som bedrivs på många (inte alla) håll idag. Vi måste se vilka möjligheter som öppnar sig när varje elev har tillgång till tekniken. Ledningen måste ha ett tydligt mål med detta som är känt bland personalen och som också kommuniceras regelbundet med personalen.

Personalen måste då självklart få rätt kompetens för att ha möjligheten att nå dit där ledningen vill. Därför tror jag det är viktigt att börja jobba med detta tidigt inför ett införande av 1-1. Det ska inte behöva komma som en chock för pedagogerna att ”nu blir vi en 1-1-skola, deal with it”. Ledningen behöver överbrygga det tankeglapp som finns mellan deras tankar och visioner och pedagogernas tankar kring detta och det tar lite tid. Det betyder alltså att vi ska gräva där vi står. Vi måste möta pedagogerna där de befinner sig idag, därför tar det tid att nå dit vi vill, men vi kommer aldrig nå dit vi vill om vi hoppar över dessa steg. Därför måste vi börja detta jobb nu även om vi inte har 1-1 än.

Någon har ju i alla fall äntligen ruskat om Utbildningsminister Jan Björklund vad gäller IT-strategi för skolan. Han har ju hela tiden sagt att det inte behövs, men nu har han gjort en kovändning och menar att det ska tas fram en sådan. Ett steg i rätt riktning, även om han har många steg på sin lista som går i väldigt konstiga riktningar.