Kategoriarkiv: Krönika

BETT 2016 dag 3

Dag 3 började med Minecraft. Tyvärr var det inte det fokus jag hade hoppats. Microsoft släppte ju för ett par dagar sedan en ny variant som istället för att heta Minecraft Edu nu ska heta Minecraft for education. Jag hade hoppats få testa den. Känna lite på den och se nyheterna. Istället var det fokus på hur minecraft funkar och det känner jag att jag har koll på. Ville ha det mer ur ett lärarperspektiv. Hur man som lärare förbereder kartor för eleverna.Minecraft

Sedan lyssnade vi på en framstående skola från England som berättade om sin Microsoft satsning. De hade satsat på 1-1 med Surface 3, Office 365 och Windows 10, precis som vi. På några punkter hade de kommit längre än oss och på några var vi före dem, men kontentan var att det blev ett oerhört tydligt kvitto på att vi har gått en bra väg och att vi tydligt är med på tåget. IMG_0841[1]Härligt! Det som har blivit tydligt för mig är att jag absolut ratat Sway alldeles för tidigt. Nu har jag sett det användas så mycket under tre dagar att jag helt enkelt måste lägga lite mer tid på det. Dessutom verkar det ha kommit något som heter docs.com från Microsoft där man kan samla presentationer, dokument mm för att dela med andra. Behöver också kollas på.

CSI har heller aldrig känts närmare. För er som sett serien så har de digitala bord att jobba på och idag såg vi ett som var mycket bra. Vi fick också en demo av Surface Hub som är Microsofts interaktiva skärm, som faktiskt också är en dator. Man kan säga att det är en stor väggsurface. Touchen är ju grym och den verkar helt grym faktiskt. Hoppas vi får chansen att köpa in någon på jobbet och använda i skarpt läge.Surfacehub

Vi var på en liten workshop med Sam Aaron. Den här killen har skapat Sonic Pi. En programmerbar synth som man kan lära sig att programmera på. Programmet finns för Rasberry Pi men är även gratis till PC och Mac. Skitkul verkligen. Han själv använde en Rasberry Pi när han var ute och jobbade som DJ på nattklubbar. Han skapade låtar med hjälp av koden och mixade och förändrade dem i realtid med hjälp av små förändringar i koden. Superhäftigt så det ska jag kolla mer på.IMG_0851

Sammanfattningsvis kan man säga att det som är det här årets stora grej är programmering. Aldrig har jag varit här och sett så många montrar som har olika lösningar för att få in programmering i undervisningen. Väldigt mycket bygger på Rasberry Pi eller Arduino men det finns också andra alternativ som Microsofts satsning med BBC Microbits och flera stycken som skapat sina egna varianter. Helt klart är att det är väldigt, väldigt mycket i år som handlar om programmering. 3D-printingen som var väldigt stort förra året hade definitivt fått lämna plats för programmering.

Intrycken har som vanligt varit många och man tar ju med sig en stor mindmap hem med grejer som man vill testa och jobba vidare med. Viktigast är nog ändå att strukturera upp vad som är rimligt och möjligt över en tid, lägga upp en plan för det och försöka få ut så mycket som möjligt av det.

Resan är ur min synvinkel oerhört lyckad och har gett oss både bekräftelse på att vi gör bra och rätt saker samt en oerhörd mängd nya intryck och idéer att jobba vidare på i våra verksamheter.

Det händer mycket nu

Digitaliseringen i Sveriges skolor går för högtryck. Vi har den senaste månaden läst artikel på artikel kring detta. Digitaliseringskommisisonen har kommit med sitt andra delbetänkande kring IT-minister Anna-Karin Hatts skötebarn ”IT i människans tjänst”. Delbetänkandena har till avsikt att ta fram hur vi rent praktiskt ska genomföra det som Står i IT i människans tjänst. Där kan man läsa att vi är ett av de bästa länderna på att dela ut datorer men ett av de sämsta på att använda dem. Ingen munter läsning kanske. Digitaliseringskommissionen ger nu skolverket i uppdrag att:

Förslag skolverket

Har för några veckor sedan lyssnat på en livesändning från SKL där forskningsprojektet UnosUno, som har följt ett antal skolor som haft 1-1, presenterades. En bok som sammanfattar det arbetet är ”Att förändra skolan med teknik-bortom 1-1” av Åke Grönlund som är forskare på Örebros Universitet. En mycket läsvärd bok som lyfter framgångsfaktorer för att lyckas med implementeringen av en 1-1-satsning.

Jag har också varit i Lund på konferensen Framtidens läromedel och även på SETT-mässan där jag fått lyssna till en rad intressanta föreläsare just kring ämnen som hur man lyckas med 1-1, och hur man kan digitalisera undervisningen.

Vart befinner vi oss då i den Svenska skolan? Självklart så befinner vi oss i hela spektrat. Vi har alla kommit olika lång både med själva digitaliseringen och med tänket kring den.

Just tänket kring användandet av teknik i undervisningen är ju det som är nyckeln här. Ingen ska ju tro att vi vill föra in datorer (jag kommer använda mig av ordet datorer, fast jag menar förstås även surfplattor och mobiltelefoner och annat man kan ta sig ut på internet med) för att det är ”häftigt”. Det här arbetet har många målsättningar längs vägen, men den yttersta målsättningen vi alla måste ha när vi gör förändringar i skolan oavsett om det är av digital natur eller något annat måste ju vara att öka elevernas måluppfyllelse. Detta är det slutliga målet. Vi vill att måluppfyllelsen bland våra elever ska öka.

Gör den det då om vi inför datorer till varje elev i skolan? Absolut inte, är mitt definitiva svar om det bara är det som görs. Vi kan föra in hur mycket teknik som helst utan att det kommer att hända något överhuvudtaget. Ingen dator, surfplatta eller mobiltelefon är bättre än den pedagog som handskas med verktygen. Men det är också min absoluta övertygelse att vi måste ha in datorer i skolan om vi vill att pedagogerna ska kunna göra ”magiska saker” med tekniken i undervisningen. Kan tyckas som något av ett moment 22 ur ett politikerperspektiv då det handlar om pengar kanske.

Det finns några saker vi måste jobba extra hårt med för att få det här att fungera tillfredsställande. Det första är att ledningen måste ha en klar och tydlig bild om vad man vill uppnå med att tekniken finns tillgänglig för varje elev. Det handlar alltså om att förändra undervisningen i grunden, inte att lägga till datorn till den undervisning som bedrivs på många (inte alla) håll idag. Vi måste se vilka möjligheter som öppnar sig när varje elev har tillgång till tekniken. Ledningen måste ha ett tydligt mål med detta som är känt bland personalen och som också kommuniceras regelbundet med personalen.

Personalen måste då självklart få rätt kompetens för att ha möjligheten att nå dit där ledningen vill. Därför tror jag det är viktigt att börja jobba med detta tidigt inför ett införande av 1-1. Det ska inte behöva komma som en chock för pedagogerna att ”nu blir vi en 1-1-skola, deal with it”. Ledningen behöver överbrygga det tankeglapp som finns mellan deras tankar och visioner och pedagogernas tankar kring detta och det tar lite tid. Det betyder alltså att vi ska gräva där vi står. Vi måste möta pedagogerna där de befinner sig idag, därför tar det tid att nå dit vi vill, men vi kommer aldrig nå dit vi vill om vi hoppar över dessa steg. Därför måste vi börja detta jobb nu även om vi inte har 1-1 än.

Någon har ju i alla fall äntligen ruskat om Utbildningsminister Jan Björklund vad gäller IT-strategi för skolan. Han har ju hela tiden sagt att det inte behövs, men nu har han gjort en kovändning och menar att det ska tas fram en sådan. Ett steg i rätt riktning, även om han har många steg på sin lista som går i väldigt konstiga riktningar.

 

Skolan förr och nu…utantillinlärning eller utveckling av förmågor?

När jag gick i skolan, jag började den 1984, var skolkunskap väldigt mycket att lära sig saker utantill. Vi kan kalla det förr även om det faktiskt för mig inte känns så länge sedan. Visst, de första åren var ju läsinlärning och att förstå mattematik väldigt påtagligt, men allt igenom skolsystemet så premierades utantilinlärning oerhört. Jag var förövrigt ganska bra på det och klarade mig igenom grundskolan med bra betyg.

All denna utantillinlärning jag fick lära mig bär jag med mig varje dag nu för tiden. Då menar jag inte att jag har den kunskapen kvar i huvudet (jo några fåniga ramsor för jag skulle kunna lära mig exempelvis Italiens stora städer och så…) Nej jag menar att den kunskapen finns bara några knapptryckningar bort…i min telefon eller i min dator.

smartphone av eelke dekkerMin bild av hur min skolgång var och vad den innehöll är att jag behövde lära mig saker utantill, för att sedan kunna dem en kort stund (under ett prov), varpå det var helt legitimt att glömma bort allt igen. Kom jag bara ihåg allt jag skulle under den korta tiden vi skrev provet, var jag i hamn. Provet bedömdes sedan (nästan alltid) utifrån en maxpoäng, med ett visst antal rätta svar. Svar som jag idag kan googla fram på under en minut.

När jag tänker på det jag nyss skrivit undrar jag hur många lärare i vårt avlånga land som fortfarande använder sig av en sådan här bedömning. Jag hoppas de är ytterst få, men jag vet att de finns. Att ett antal faktasvar på ett prov kan ge någon ett visst betyg känns mycket konstigt.

Lär våra elever förmågan att ta reda på det de behöver när de behöver det. Lär våra elever att kritiskt granska och inte tro på allt de läser utan att reflektera och tänka efter.

Böcker

(Visste ni förresten att den statliga granskningen av läromedel upphörde 1991? Därefter finns ingen som kollar sanningshalten i det material som många använder. Visst det sållar nog ut sig efter några upplagor, men det gör även Wikipedia när några fått gå in och korrigera en artikel. Men Wikipedia ifrågasätts ganska ofta som källa i skolan.)

Lär våra elever att ta för sig och våga pröva och våga misslyckas. Lär våra elever att vara kreativa och framåtsträvande. Men få dem inte att plugga in vattendrag i Halland bara för att man ”alltid gjort det”. Det finns en knapptryckning bort.

Skolan är ibland väldigt främmande från arbetslivet. I skolan bedöms det många gånger som fusk att ta hjälp av andra människor när man kört fast, trots att man i de flesta arbeten jobbar tillsammans och hjälper varandra. I skolan betraktas det ofta som fusk att ta hjälp av en dator, telefon eller surfplatta för att lösa ett problem, svara på en fråga eller hitta ett årtal. I arbetslivet är det att vara effektiv.

Har vi lärt oss nu då efter så många år att det eleverna behöver för framtiden är annat än att kunna rabbla vattendrag? Ser vi vad vi idag bör rusta våra elever för inför framtiden? Får och bör vi använda den teknik som faktiskt står till buds för att lösa de uppgifter vi får i skolan? Får vi liksom i arbetslivet hjälpas åt för att lösa ett problem?

Detta är för mig viktiga frågor. Tekniken går framåt i en hissnande fart. Det är inte lätt att hänga med. Vår utmaning i skolan idag är att rusta våra elever för en framtid på en arbetsmarknad med jobb som inte finns än. De elever som börjar årskurs ett idag ska ut i ett arbetsliv där det de kommer att arbeta med inte finns som arbete än. Det är vår utmaning.

Kommer man behöva använda teknik då? Högst sannolikt.

I sin blogg skriver Cynthia Strömberg, Barn- och Utbildningschef i Hultsfreds kommun ett härligt ganska vasst inlägg. Hon refererar till en artikel i tidningen GY. Där författaren till artikeln lyfter att eleverna ges eller tar en passiv roll i skolan. Man spelar ”Skolspelet”. Cynthia reflekterar över det ordet i sin blogg med följande citat, som jag tycker är så bra och så viktigt att ta med sig:

” Skolspelet. Spelas det i Hultsfred någonstans, någon dag? Ordet skolspel väcker så många skarpa frågor hos mig. Har vi fortfarande prov med poäng? Har vi fortfarande prov som främst premierar utantillinlärning? Har vi läxor som är lika för alla och sker en viss dag bara för att hålla arbetsmoralen uppe oavsett om de behövs eller inte? Har vi bedömning som enbart består av en bokstav? Har vi utvecklingssamtal dit eleverna kommer helt oförberedda med sina föräldrar och skolan levererar en bedömning? Ger vi signaler om att hjälpmedel för att hitta lösningen är fusk? Trots att vi nästan aldrig i vuxen ålder sitter ensamma i ett rum med bara en penna och ett papper när vi löser ett problem.”

Cynthia Strömberg

Jag är övertygad om att det finns många pedagoger som kan svara ja på åtminstone någon av citatets frågor. Jag är också övertygad om att det finns några pedagoger som kan svara ja på alla, men jag hoppas jag har fel i min övertygelse.