Skolan förr och nu…utantillinlärning eller utveckling av förmågor?

När jag gick i skolan, jag började den 1984, var skolkunskap väldigt mycket att lära sig saker utantill. Vi kan kalla det förr även om det faktiskt för mig inte känns så länge sedan. Visst, de första åren var ju läsinlärning och att förstå mattematik väldigt påtagligt, men allt igenom skolsystemet så premierades utantilinlärning oerhört. Jag var förövrigt ganska bra på det och klarade mig igenom grundskolan med bra betyg.

All denna utantillinlärning jag fick lära mig bär jag med mig varje dag nu för tiden. Då menar jag inte att jag har den kunskapen kvar i huvudet (jo några fåniga ramsor för jag skulle kunna lära mig exempelvis Italiens stora städer och så…) Nej jag menar att den kunskapen finns bara några knapptryckningar bort…i min telefon eller i min dator.

smartphone av eelke dekkerMin bild av hur min skolgång var och vad den innehöll är att jag behövde lära mig saker utantill, för att sedan kunna dem en kort stund (under ett prov), varpå det var helt legitimt att glömma bort allt igen. Kom jag bara ihåg allt jag skulle under den korta tiden vi skrev provet, var jag i hamn. Provet bedömdes sedan (nästan alltid) utifrån en maxpoäng, med ett visst antal rätta svar. Svar som jag idag kan googla fram på under en minut.

När jag tänker på det jag nyss skrivit undrar jag hur många lärare i vårt avlånga land som fortfarande använder sig av en sådan här bedömning. Jag hoppas de är ytterst få, men jag vet att de finns. Att ett antal faktasvar på ett prov kan ge någon ett visst betyg känns mycket konstigt.

Lär våra elever förmågan att ta reda på det de behöver när de behöver det. Lär våra elever att kritiskt granska och inte tro på allt de läser utan att reflektera och tänka efter.

Böcker

(Visste ni förresten att den statliga granskningen av läromedel upphörde 1991? Därefter finns ingen som kollar sanningshalten i det material som många använder. Visst det sållar nog ut sig efter några upplagor, men det gör även Wikipedia när några fått gå in och korrigera en artikel. Men Wikipedia ifrågasätts ganska ofta som källa i skolan.)

Lär våra elever att ta för sig och våga pröva och våga misslyckas. Lär våra elever att vara kreativa och framåtsträvande. Men få dem inte att plugga in vattendrag i Halland bara för att man ”alltid gjort det”. Det finns en knapptryckning bort.

Skolan är ibland väldigt främmande från arbetslivet. I skolan bedöms det många gånger som fusk att ta hjälp av andra människor när man kört fast, trots att man i de flesta arbeten jobbar tillsammans och hjälper varandra. I skolan betraktas det ofta som fusk att ta hjälp av en dator, telefon eller surfplatta för att lösa ett problem, svara på en fråga eller hitta ett årtal. I arbetslivet är det att vara effektiv.

Har vi lärt oss nu då efter så många år att det eleverna behöver för framtiden är annat än att kunna rabbla vattendrag? Ser vi vad vi idag bör rusta våra elever för inför framtiden? Får och bör vi använda den teknik som faktiskt står till buds för att lösa de uppgifter vi får i skolan? Får vi liksom i arbetslivet hjälpas åt för att lösa ett problem?

Detta är för mig viktiga frågor. Tekniken går framåt i en hissnande fart. Det är inte lätt att hänga med. Vår utmaning i skolan idag är att rusta våra elever för en framtid på en arbetsmarknad med jobb som inte finns än. De elever som börjar årskurs ett idag ska ut i ett arbetsliv där det de kommer att arbeta med inte finns som arbete än. Det är vår utmaning.

Kommer man behöva använda teknik då? Högst sannolikt.

I sin blogg skriver Cynthia Strömberg, Barn- och Utbildningschef i Hultsfreds kommun ett härligt ganska vasst inlägg. Hon refererar till en artikel i tidningen GY. Där författaren till artikeln lyfter att eleverna ges eller tar en passiv roll i skolan. Man spelar ”Skolspelet”. Cynthia reflekterar över det ordet i sin blogg med följande citat, som jag tycker är så bra och så viktigt att ta med sig:

” Skolspelet. Spelas det i Hultsfred någonstans, någon dag? Ordet skolspel väcker så många skarpa frågor hos mig. Har vi fortfarande prov med poäng? Har vi fortfarande prov som främst premierar utantillinlärning? Har vi läxor som är lika för alla och sker en viss dag bara för att hålla arbetsmoralen uppe oavsett om de behövs eller inte? Har vi bedömning som enbart består av en bokstav? Har vi utvecklingssamtal dit eleverna kommer helt oförberedda med sina föräldrar och skolan levererar en bedömning? Ger vi signaler om att hjälpmedel för att hitta lösningen är fusk? Trots att vi nästan aldrig i vuxen ålder sitter ensamma i ett rum med bara en penna och ett papper när vi löser ett problem.”

Cynthia Strömberg

Jag är övertygad om att det finns många pedagoger som kan svara ja på åtminstone någon av citatets frågor. Jag är också övertygad om att det finns några pedagoger som kan svara ja på alla, men jag hoppas jag har fel i min övertygelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *