Ännu en viktig och intressant bok!

Det här med undervisning för alla elever funderar jag ofta över… För mig innebär det alla barns/elevers rätt till utbildning utifrån varje enskild individs förutsättning. Det är här vi lärare måste tänka till… De didaktiska frågorna; vad, hur och varför måste vara centrala i all sorts undervisning, tänker jag. Vad är det vi undervisar kring? Hur undervisar vi? Varför undervisar vi eleverna i det vi gör? Jag funderar främst över HUR vi undervisar våra elever idag. Vi vet att alla barn och elever är olika, har olika förutsättningar och förkunskaper samt lär sig olika snabbt. Ändå vill jag påstå, att det i många klassrum fortfarande idag används ett och samma, eller möjligen ett par olika material, verktyg, sätt att lära för samtliga elever i klassen. För elever som behöver extra stöttning för att nå målen blir det för komplext och för elever som behöver stöttning i form av extra utmaningar så blir det för enkelt. I båda fallen tappar eleverna ofta motivationen och lusten att lära. Det kan vara förödande för den enskilda individen. Jag brukar först utreda och tänka; Vad behöver just den här eleven? Nästa steg blir att fundera över hur insatsen/insatserna ska se ut och hur jag ska ordna så att eleven verkligen får det den har rätt till…  Här är jag ju naturligtvis inte själv utan ett tvärprofessionellt samarbete är a och o. Det här är ett mycket spännande arbete, tycker jag! För varje elev jag som lärare lyckas stötta och hjälpa vidare i sin kunskapsutveckling så känns det som jag vunnit något stort! ALLA elever har rätt till de bästa förutsättningarna för att kunna LÄRA FÖR LIVET. 

Jag har läst boken ni ser nedan och på ett ställe i boken är det elever som själva berättar om sina erfarenheter och upplevelser från sin skoltid. En av de särbegåvade  eleverna som intervjuas framhåller hur de flesta lärare som han haft gav honom högvis med extrauppgifter för att fylla ut tiden på lektionerna. Detta gjorde att han blev uttråkad och började syssla med andra, mindre bra saker under lektionerna. Han hade velat ha uppgifter som verkligen utmanade honom och som fick honom fokuserad. Viktigt att tänka på VAD vi sätter i händerna på våra elever!

För några månader sedan såg jag ett TV-inslag om en kvinna i 25-årsåldern. Hon berättade hur hon under hela sin uppväxt känt sig annorlunda. Hon hade genomgått flertalet olika utredningar men någon specifik diagnos kunde inte sättas. Ju äldre hon blev, desto mer fel och konstig kände hon sig. Hon hade svårt att hålla fokus och gjorde allt annat under lektionerna förutom det hon egentligen skulle. Testerna hon genomgick visade på en mycket hög intelligensnivå men det var inget som varit särskilt framträdande under skoltiden. Under skoltiden hade det varit mycket bråk och hon hade haft svårt ”att hitta sig själv”. Men nu för ett par år sedan när hon hade genomgått ett test för någon typ av anställning (jag minns inte vad) och hon nådde ett helt otroligt resultat hade hon tagit det vidare till sin läkare. Nu efter nya utredningar så är alla tidigare ”eventuella” diagnoser borta och läkaren/psykologen menar att kvinnan är SÄRBEGÅVAD. Jag kan inte låta bli att fundera över vad rätt bemötande och rätt undervisning hade kunnat göra för den här kvinnan under hennes skoltid!

I skolan läggs mycket tid och fokus på de elever som inte når målen MEN vi får inte glömma de särbegåvade, för de finns! Boken, Särskilt begåvade barn är mycket läsvärd!

Här finns också ett stödmaterial från Skolverket kring särbegåvning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *