Sverige = England?

Nu vet jag att en ansenlig grupp matematiklärare kanske reagerade på min användning av =-tecknet i rubriken, men förhoppningsvis klarnar det…

Efter två dagar på BETT-mässan i London och ett antal föreläsningar, samtal och seminarium så är mitt största intryck ändå att vi nog är ganska lika – England och Sverige. Sett ur ett specialpedagogiskt perspektiv så har våra båda länder just nu ungefär samma fokus. Sm jag förstår det så definieras elever i behov av särskilt stöd i England av just det faktum att de inte följer förväntade resultat. Vår definition handlar ju också om elever som befaras inte nå kunskapskraven men i Sverige brukar man räkna med att ca 25% av eleverna hör till denna grupp medan de i England räknar med ca 17%. Vad innebär egentligen detta? Har England en mer flexibel norm eller har de räknat bort någon elevgrupp? Eller är vi för försiktiga i Sverige och räknar för högt? Om jag inte missminner min så har antalet elever i behov av särskilt stöd på Albäcksskolan minskat de senaste åren, förmodligen för att vi blivit bättre på att erbjuda allmänt stöd inom ordinarie undervisning och därmed renodlat det särskilda stödet. Hur många elever befaras inte nå kunskapskraven på er skola?

Lorraine Petersen från det rikstäckande NASEN berättade om de nya reformerna som förväntas gå igenom i parlamentet under året. Det handlade främst om ett nytt resursfördelningssystem som ställde krav på de enskilda skolorna att uppvisa egna satsade medel på SEN (Special Educational Needs) för att de skulle få del av extra statliga medel. Något Petersen betonade under sitt föredrag var att det i de nya reformerna blir ännu mer fokus på att det är den enskilda läraren som har ansvar för sina elevers kunskapsutveckling. Hon menade även att barn som diagnosticeras med språk- och kommunikationssvårigheter i yngre år ofta tenderar att bli definierade som elever med beteendestörningar längre upp i skolan. Skolan och dess lärare behöver vara förberedda på att utbilda 2000-talets elever, enligt Petersen och hon fortsätter med att det i detta läge inte kan vara tal om att fortbilda enskilda lärare utan insatserna måste ske på skolnivå, för alla lärare för att det ska ske någon märkbar förbättring på området. Hur skiljer sig 2000-talets elever mot 1900-talets? Vad innebär det på våra skolor?

Enligt Malcolm Litten pågår det ett arbete i de engelska skolorna med att implementera kompensatoriska verktyg såsom talsyntes och rättstavningsprogram. Det finns tydligen relativt god tillgång till verktygen men de används av någon anledning inte. I Skoldatatekets regi vill jag och Johan lägga den största tiden på utbildningsinsatser och på implementering av de tekniska verktygen ute i verksamheterna. Vi tror att det måste satsas på såväl breda som på riktade utbildningsinsatser och vår ambition är att dessa ska vara likvärdiga oberoende vilken kommunal skola man arbetar på inom Hultsfreds kommun. Vad ser ni att det finns för utbildningsbehov i er verksamhet och hur kan vi bäst möta dessa behov?

David Ryan guidade oss igenom hur arbete med iPads i skolan skulle kunna se ut. Johan har tidigare i bloggen kommenterat detta med att vi faktiskt hade ganska bra koll på iPadens möjligheter. Något som Ryan dock poängterade var vikten av att inte ha en fast lista på vilka appar som ska finnas på en skolas iPads då detta ofta ledde till att man slutade leta efter nya appar, nya lösningar. Vi har hittat några bra appar för kommunikation, för att hålla ordning på sitt skolarbete och för att kompensera läsning och skrivning men vilka andra behov behöver mötas? Vad är det ni därute har saknat? Har ni hittat bra appar som ni vill tipsa om? Är vi för insnöade på just iPads? Finns det en mening att även pröva andra surfplattor? Har ni erfarenheter av olika plattor ni vill dela med er av?

Trots en del språkliga förbistringar har resan varit en ögonöppnare för mig. Jag har blivit bekant med ett skolland, inte helt olikt vårt eget, som ligger i ungefär samma utvecklingsfas som vi när det gäller arbetet med elever i behov av särskilt stöd och IT-verktyg för att tillgängliggöra utbildningen. Jag har en hel del nya begrepp att googla; SEN och NASEN exempelvis, som jag hoppas och tror kommer leda mig vidare till en helt nya värld av lösningar och möjligheter för att skapa en skola för alla.

Sist men inte minst vill jag nämna det stora mervärdet av att åka iväg med ett gemensamt mål. De möjligheter till samtal, erfarenhetsutbyte och nätverksbyggande som uppstår på dessa resor är ovärderliga. Ett stort tack riktar jag till våra fantastiska samordnare och inspiratörer på AV-Media Kalmar, Mia, Peter och Max. Men även ett stort tack till medresenärerna och IT-entusiasterna från Emmaboda, Mörbylånga och Södermöre. Förhoppningsvis på återseende snart!

//Lizette

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *