Lagom är bäst?

Vi har delvis kört ASL, att skriva sig till läsning, kanske är det just det som är problemet.

I alla fall tycker jag att det nu är begränsande för några av eleverna att de inte skriver läsligt och något som vi måste börja jobba med på mer riktat nu. Kanske beror det på att vi just inte kör ASL hela vägen utan att vi har lite arbetsböcker t.ex. till Livet i bokstavlandet men också ”extraböcker” så som Ärtan, Pärtan m.fl. Så skriver vi dagbok för hand varje måndag. Det blir svårt att få plats på raderna för bokstäverna de skriver är så stora och meningarna är svåra att läsa för det är för små mellanrum när nu uppgifterna kräver lite mer skrivande än tidigare. Så nu kör vi lite hårdare med att skriva mindre och dessutom börja träna på formandet av de små bokstäverna och mellanrum mellan orden.


Jag är absolut ingen motståndare till ASL utan tycker verkligen att tankesättet lyfter undervisningen. In med andra motorikövningar i skolan än skrivande, in med mer IT på alla sätt och vis (vilken stöttning talsyntes är), in med undervisning i grupper/stationer/spår, in med samarbetsövningar på olika sätt. Allt är superviktigt för att utveckla skolan till det bättre! Tankesättet kring ASL bör in i fler ämnen i skolan. Jag själv har försökt överföra det t.ex. i matten.

Men nu anser jag att mina elever behöver börja träna på att forma för att ta nästa steg. Vi har snart jobbat igenom alla bokstäver. Vi har format lite kring varje bokstav, mycket mindre än kring tidigare årskullar i ettan, och istället jobbat med motorikskåpet bl.a. Nu tycker jag att det är lagom att börja få ordning på formandet mer riktat. Jag känner också att nu är eleverna motiverade och själva vill lära sig att skriva fint. De flesta klarar att skriva berättelser med inledning, problem, lösning och slut. De flesta klarar också att skriva faktatexter med en 4-fältare som stöttning. Detta har vi gjort på datorn. Vi ska förstås jobba vidare och utveckla texterna till att bli fylligare men en utmaning kan också vara att kunna skriva för hand, tänker jag. Just faktatexter och berättelser är ju superbra att skriva på datorn för det går ju så lätt att gå in och redigera, ändra och förbättra utan att pappret går sönder och det blir kladdigt. Så jag kräver inga långa texter för hand men ändå lite att kunna hålla sig på raderna och ha mellanrum mellan orden tänker jag är rimligt att kunna efter 1:an.


Så kring arbetet med Livet i bokstavslandet i samband med att öka läsflyt så skriver vi ord på bokstäverna vi jobbar med. Förra veckan listade vi z och c- ord. Nu då inte på datorn utan för hand. Likadant veckan innan det då vi jobbade med bokstaven P. Eleverna har då fått välja mellan papper med stödlinjer och papper med breda ränder. Idag när vi introducerade J och D så fick alla skriva ”ordväggsorden” på papper med stödlinjer. Dels för att träna orden så att de känner igen dem när de tränar sin läsläxa men också för att försöka skriva med småbokstäver.

Eleverna strök under ord med P i.
De listade sedan orden de strykt under.

Nästa uppgift att berätta om problemet i berättelsen. Då fick de välja vilket papper de villa använda… Innehållet viktigare!


Hade jag kört ASL fullt ut utan läromedel hade förmodligen inte behovet uppstått på samma sätt tänker jag. Jag ångrar absolut inte att vi inte lagt ner mindre tid på formandet tidigare under ettan utan tycker helt enkelt att det är lagom nu när behovet uppstått och även motivationen hos eleverna.

Appropå arbetet med bokstäverna C och Z så gjorde vi i samband med det zantangel-målning av tjock bokstäver. Vi klippte isär orden vi listade för hand och klistrade upp med tillhörande miniatyrbilder. Så skrev vi orden i meningar, på datorn!

Lagom är bäst!  I alla fall i mitt klassrum… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.