Kategoriarkiv: Litteratur

Litteraturtips till pedagoger med flerspråkiga elever

Nu sitter jag här med ännu en bok som jag läst. Den heter Kunskap, språk och identitet. Detta är en reportagebok. Jag blir alltid lika överrumplad över hur mycket tid en del lärare verkar ha. Vad gör jag för fel? Jag tycker inte jag hinner planera och utvärdera som jag vill och vad jag anser är önskvärt. Är det fler än jag som känner så? Är det fritid som jag lägger på min familj och mina vänner som jag borde lägga på arbetet? Jag vill inte det. Jag värdesätter den mycket. Tiden i livet och arbetslivet är två viktiga saker för mig men jag vill hålla dem åtskilda. Nu på jullovet har jag läst en del och begrundat. Ja ja jag vet…Jag borde vara helledig.

I denna boken finns det en hel del tips om hur man kan tänka och göra för att undervisa och bedöma elever med annat modersmål än svenska. Det finns så mycket som jag skulle vilja delge er men som sagt, vi ska ha fritid också 😉 Läs den om ni har lite tid och lust. Den ger mycket tips till vår skola. Det finns ett kapitel som handlar om vilka riktlinjer andra skolar har för nyanlända. Mallad matematik och genrepedagogik är ett annat ämne. Ett kapitel som jag ville berätta mera om är hur en kommun löste detta med modersmålsundervisning.

Boken inleds med viktiga aspekter från gurun Anna Kaya. Vilken fantastisk pedagog hon verkar vara. Är hon mänsklig?

Att förändara ett arbetssätt som passar bättre in till vår läroplan där språkutvecklande är med i all undervisning tar tid, kräver kunskap och ändrad inställning till sitt eget sätt att undervisa. Kunskap tycker jag att vi är på god väg med på vår skola. Tid kan vi bara vänta in. Ändrad inställning är det nog lite svårare med. Allt nytt tar mycket tid i början. Det är lätt att ta till det gamla väl beprövade sättet när vi har ont om planeringstillfällen mm. Vår undervisning ska ju ligga på vetenskaplig grund och väl beprövad erfarenhet. Men om väl beprövad erfarenhet inte är bra längre? Det finns många elever som inte klarar målen eftersom de har annat modersmål i svenska. Jag vet att pedagoger i hela landet arbetar och arbetar och arbetar med att hjälpa, stötta och hitta nya arbetssätt. Därför funderar jag på om det kan beror på något annat? Har vi för stora krav på de som precis har kommit? För låga krav? Borde de inte gå i förberedelseklass hela tiden? Det kanske är så att vi måste hålla isär skolspråk och vardagsspråk. Det gäller att ta reda på vart svårigheten ligger. Anna skriver att det inte finns något barn som kommer till skolan som är klar med språket som hon kallar för kunskapsrelaterade språket. Hon menar att det tidigt märks vilka elever som snabbt utvecklar detta och vilka elever som behöver mera stöttning. Detta beror på så mycket olika faktorer bland annat motovation från hemmet, eget rum, läsplats, internet, egen dator, föräldrars utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar. Alltså väldigt många andra saker än om elever har svenska som modersmål eller inte. Detta tycker jag det pratas om ganska lite. Om det finns tendens till stökighet, visst, då pratar vi och diskuterar men om eleven har svårt att nå kunskapskrav då har jag i alla fall tänkt utifrån vilket modersmål eleven har. Anna påpekar att hon anser att alla lärare måste tänka över om det leder till att utveckla språk och kunskaper parallellt i undervisningen. Hon tar sedan upp i sin skrivelse att vi lärare ofta, omedvetet sänker förväntningar och kraven på våra flerspråkiga elever fast vi vet, enligt forskning, att vi skall ställa stora krav så lär sig eleven mera. Men är det så undrar jag på vår skola? Jag vill inte tro det. Jag tänker nog att vi ändå ställer krav som är lite svårare än vad de klarar av. Det Anna trycker mycket på är vi som lärare måste ha större kunskaper om varje enskild elev på vad de kan sedan tidigare. Det ska inte vara deras andraspråksutveckling som skall vara det som ligger i fokus då. Det ska vara deras utveckling i de kunskaper som de redan tagit till sig i alla ämnen. Det är viktigt att synliggöra elevens förmågor vare sig de är svensktalande eller flerspråkiga. Och sist men inte minst så tar Anna upp vikten med att eleven får fortsätta att utveckla sitt modersmål. Mycket viktigt, men det visste vi redan, är det att eleven får studiehandledning och ämnesundervisning på sitt modersmål.

I boken kan man läsa om en skola som har löst detta med det svåra att få tag på modersmålspedagoger genom att använda sig av undervisning på distans. Detta skulle vi kunna prova på vår skola tänker jag. Jag har läst nästan hela min lärarutbildning på distans. Det var en fantastisk möjlighet för mig och fungerade mycket bra. Jag har efter detta valt att fortsätta läsa en hel del kurser via internet. Det är Ljusdals kommun som har använt sig av detta och delger oss i boken om hur de gör. Eleverna har headset med mikrofon och webbkamera. I början av kapitelet får vi följa Mohammed som ska ha en lektion i somaliska. Läraren sitter 28 mil bort. Eleven får uppmaning att använda sig av youtube för det är en somalisk sång som ska läras in. I kommunen finns en modersmålssamordnare. Samma person är arbetslagsledare för det de kallar för den internationella gruppen. Kommunen måste ordna undervisning om fem elever har samma modersmål. Detta är inte alltid lätt eftersom det fattas lärare. Detta med undervisning via distans är väl värt att pröva. Rektor Tord Järfsten hade som utgångspunkt att distansundervisningen skulle vara minst lika bra som traditionell undervisning men samtidigt inte dyrare än vanlig. Han är intresserad av teknik och insatt i detta med vad som går att göra med digital kommunikation. Att hitta bra modersmålspedagoger som kunde arbeta på distans gick genom Skolverkets webbplats Tema Modersmål och därifrån till den kommunala språkskolan i Uppsala.

 

Elevers lärande

Jag har läst några böcker om barns lärande. Det går att ta lite här och där och ta till sig i sin egen undervisning. Forskare och skribenter har inte ensamrätt till att tänka och att utveckla pedagogiskt arbete. Jag tror att det finns väldigt många duktiga pedagoger som inte kommer till tals. Här är i alla fall mina tankar utifrån de böcker jag läst.

Elever skall vara med och utforma sin egen undervisning och ta ansvar för sitt eget lärande. Men jag funderar en del kring hur elevernas lärande synliggörs. Jag tänker att det kan vara svårt för en åttaåring att överblicka sitt lärande. Svårt kan det vara även att veta vad man skall ha lärandet till som åttaåring. Detta kan vara svårt för en 18-åring också men där är horisonten något närmare. Här funderar jag en del kring hur vi som pedagoger hjälper till, stöttar och uppmanar. En del i detta är vårt IUP och utvecklingsarbete och tillhörande samtal.

Vi pratar mycket om hur ett bra utvecklingssamtal är. I ett utvecklingssamtal synliggörs förmågor. Det primära måste vara då att eleven är väl förtrogen med dem.  Det är också önskvärt att de håller i samtalet mest själva. I ett samtal är det viktigt att lärare, elev och vårdnadshavare är väl förtrogen med utvecklingen i skolans arbete. En författare som skrivit om detta är Leif Strandberg. Hans bok heter Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner.  Enligt Strandberg är detta med engagemang för vårdnadshavare enklare om de är bekanta med målen. Han förtydligar dock att det är skolans ansvar inte vårdnadshavarens att veta hur de är uppbyggda. Det viktigaste enligt Strandberg är att alla parter är införstådda med att det skall leda någon vart. Detta sker när bedömning och utvärdering är noga utfört. Här har vi i skolan ett stort arbete att utföra. Vi måste tänka på att vi har alla olika förutsättningar som vårdnadshavare men vi måste se till så att alla får chans.

Bedömning kan ha flera syften. Det kan vara så att ett syfte är att helt enkelt mäta resultat. Till exempel nationella prov är ett sådant tillfälle. Strandberg förordar formativ bedömning som mycket betydelsefull i arbetet med IUP. Formativ bedömning utgår från en helhet vad det gäller elevers lärande. Bedömningen uppsöker var eleven befinner sig och så utgår man där ifrån för att tillsammans nå målen som är uppsatta. Allt detta gör man tillsammans, mentor, elev och vårdnadshavare.

Christian Lundahl i Bedömning för lärande har en mera övergripande syn på formativ och summativ bedömning. Han menar att enligt forskning har det stundtals nämnts att med summativ bedömning ökar elevers lärande. Han förklarar detta med att elever inte har så mycket egen motor utan behöver lock och pock eller bevakning.

I boken Att förstå barns tankar av Doverborg & Samuelsson får vi tal del av att lärande och utveckling hör samman på ett oskiljaktigt sätt. Barn kan inte utvecklas om de inte lär sig men de lär sig inte heller om de inte utvecklas. Att synliggöra ett lärande kräver att vi pratar med och ställer frågar till eleven som utmanar tanken och att det lilla växer till en större förståelse är medvetande göra ett eget lärande.

Att ett lärande kan ske i vilken ålder som helst anser författarna Doverborg & Samuelsson. Det viktiga är att ge dem utmaningar och att utmaningen måste vara meningsfull. Om det är meningsfullt och utmanande så kommer barnet att vilja veta mer om sitt lärande. Här känner jag att Grej of the day ger mina elever mycket. Det är meningsfullt och de vill verkligen lära sig mera.  Karin Taube med boken  Läsinlärning och självförtroende förklarar detta med att det sker en konflikt med det man redan vet och det som skall läras in. En konflikt är oftast en positiv händelse i inlärningens kedja. Det är i dessa två samspel som vi bör synliggöra när ett lärande sker.

Detta tar författarna upp i boken Att förstå barns tankar och jag kan bara hålla med. De skriver att om man vill få barn att tänka och att utveckla deras uppmärksamhet på saker så måste vi ställa frågor till dem. Vi måste föra in samtalsämnet på saker som eleven inte har tänkt på innan. Detta gör att vi kan öppna nya världar och att eleven får upp ögonen för sitt eget lärande på ett naturligare sätt. Vi i skolan eftersträvar formativ bedömning. De skall kunna använda sig av den kunskapen som de lärt sig på till exempel matematiklektionerna på fler ställen. Inte bara just där och då. Detta gör vi verkligen med Grej of the day.

I framtiden måste vi vara mera noggranna med elevernas utvärdering på sitt eget kunnande även i lägre åldrar. Det räcker inte bara med att kryssa i en mattebok. Hur skall de kunna utvärdera om de inte ens förstod frågan eller över huvudtaget kunde läsa den? Vi har mycket vunnet högre upp i skolåren om utvärdering känns meningsfullt redan i lägre åldrar.

Jag tyckte att jag fick mycket bra tips från boken Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner Det finns checklistor både vad mentorer och elev skall tillföra utvecklingsarbetet. Jag tänker att jag kan använda dem som grund men göra om dem lite så att de passar de elever jag har framför mig just nu. De går att använda dem lite nu och då. Efter en del lektioner, hela teman och dylikt. Det behöver inte ta så lång tid.

Pedagogisk planering och självbedömning

Att skriva en pedagogisk planering för Grej of the day är inte svårt, snarare tvärtom. Det går att få in hur mycket kunskapskrav som helst. Risken är att planeringen blir för stor. Det är lätt att det blir det när planeringen utgår från ämnesövergripande. Jag har valt att fokusera på förmågorna utifrån big 5. PP saken för dagen

Lärarnas nyheter, lägg krutet på big 5.

Det är mitt ansvar som lärare att se till att mina elever får pröva olika arbetssätt och på så vis utveckla sig och ta till sig kunskaper. Att arbeta med Grej of the day är verkligen ett nytt arbetssätt. De får också ha inflytande över sin utbildning vilket också ligger på mig som deras lärares. Eleverna har önskat att lära sig mera om stenåldern, vikingar, myror och Turning torso. En bra publikation att läsa är Allmänna råd för planering och genomförande av undervisning.

När vi är färdiga med en pedagogisk planering får eleverna själva måla och bedöma sina kunskaper. Detta gör vi i moln som vi har fyllt i med vad som skall bedömmas.

 

Mina tankar – mina språk av Eva Cerú

Höstlov! Härligt med ledigt för att samla tankar och inspiration till kommande veckor på höstterminen. Jag har läst en bra och lättläst bok som jag vill delge er lite ifrån. Medans jag läste tänkte jag på att en del inte har förändrats mycket sedan boken skrevs. Den kom 1993 så den har en del år på nacken men ämnet är högst aktuellt för mig och vår skola. Att jag sökte litteratur som handlade om tvåspråkighet och hur jag får de elever delaktiga i klassrummet hade med ”Grej of the day” att göra, främst. Sedan är jag överlag intresserad över hur vi ska få alla elever delaktiga. Även de som har svenska som modersmål men som av andra orsaker har svårt att ta del av undervisningen.

Precis som titeln utlovar, Mina tankar-mina språk Svenska som andra språk i klassrummet, handlar det om de elever som har annat modersmål än svenska. Den tar upp stort som smått. Det som författaren nämner ofta är hur viktig hemspråksläraren är. Författaren Eva Cerú anser att hemspråksläraren är oerhört viktig i arbetet med elevernas framgång i svenska. Hon anser att hemspråksläraren, läraren i FBK och elevens hemklass ska ha ett nära samarbete vad det gäller eleven. Detta vet vi så väl men organisatorisk är vi inte där ännu. Jag tycker det känns bra att vi på vår skola har börjat arbeta oss framåt.

Författaren skriver ”Med 4 T växer andraspråket” och vad menar hon med det? Tid! Tilltro! Trygghet! Trivselglädje! Jag slås av att ytterligare en författare skriver om hur viktigt det är att språkinlärningen måste få ta tid. Eva är  inte alls bekymrad över att de inte når målen utan hon menar att det finns fler ställen att ta igen det på genom livet och andra skolformer. Jag vet inte om detta bottnar i att boken skrevs 1993… Men något jag tänkt på är faktiskt att enligt forskning så tar det ca sju år att behärska ett skolspråk. Kommer det en elev i årskurs två innebär detta, enligt forskning, att de skulle behärska skolspråket i årskurs nio! Hon tycker att man ska vara uppmärksam på ”ytflyt”. Att eleven har lika stort aktivt ordförråd som passivt ställer till det. Det låter bra och pedagogen luras att tro att eleven kan men det är verkligen bara det som finns som eleven visar. Finns inget passivt ordförråd som eleven kan ta till.

Både elev och lärare måste känna tilltro. Detta är mycket viktigt för all inlärning. Eleven ska ha tilltro till sin lärare . Läraren ska ha tilltro till sin elev. Visa och fösa framåt. Påtala att du klarar detta, det här kommer gå bra. Och i tilltro rymmer en hel del trygghet. Författaren menar att en otrygg elev lär inte. Och det kan jag hålla med om. Spelar ingen roll vart du är från. Är du otrygg och inte har någon tilltro blir inte skolgången bra. Författaren skriver att de som arbetar med flyktingbarn bör enligt barnläkaren Lars H Gustafsson ha stort stöd i handledning för att dessa barn har gått igenom så mycket ofattbart som vi inte kan föreställa oss. Här är vi inte ännu. Hon skriver vidare att det är stor genomströmning av Fbk-lärare och visst är det så. Hon skriver att det är olyckligt för när den som undervisat i Fbk ett tag har arbetat fram metoder och lärt sig mycket om hur ett otryggt barn skall bemötas och tas om hand så ska de arbeta på annan plats. Till Fbk ska det inte komma lärare som är övertaliga av olika anledningar. Det är viktig med kunskap om vad som krävs i en Fbk-klass. Det är inte bara kunskap i ämnen som behövs. Det behövs kulturkunskap, invandrarkunskap, psykologisk kunskap, flexibilitet, självkänsla, kampvilja mm mm.

Det sista T är trivselglädje och hör ihop med de andra tre. Hon menar att det är inte fult att ha roligt i skolan. Har man roligt och fokuserar på uppgiften istället för språket så lär man sig mera.

1993 skrev Eva att hon oroade sig över att invandraelever förlorade 100 språk inte ”bara” de 99 som filosofin Reggio Emilia föreskriver. Jag hoppas att vi nu 2014 låter dem ha fler språk en ett kvar. Det som är viktigt att tänka på är att det språk som tränas i klassrummet måste vara användbart utanför också. Detta slog mig när vi gjorde grej of the day sist. Jag sade som vanligt att läxan blir att berätta hemma om det vi har pratat  om idag. En elev säger då att jag kan inte det hemma. Varför undrar jag. Eleven hävdar att föräldrarna inte kan svenska. Då fick vi ta en diskussion om att det vi pratar om här kan du berätta på det språk som dina föräldrar förstår. En aha- upplevelse blev det för eleven då.

Eva tycker i boken att en elev med annat modersmål en svenska ska få uttrycka sig på minst tre språk-sina båda verbala och i bild. Jag tycker att vi arbetar en del på det viset med grej of the day. Det jag ska tänka på till nästa lektionstillfälle är att de får skriva samma sak på hemspråket om de vill. Bilder och ord skrivs det mycket om i boken. Redan 1993 skrev Eva om 6-rutor. Ett bra sätt att arbeta med textskrivning.

Sist men absolut inte minst ”ENTUSIASM SMITTAR” och jag tycker verkligen att grej of the day är jätteroligt.