Alla inlägg av frokenmariasblogg

Medeltiden och förmågorna

Vi håller på med medeltiden som bäst. De flesta elever tycker att det är jättespännande. Och det gör jag också. Att få förflytta sig tillbaka i tiden och prata om det som hänt är häftigt.

Vi började med att repetera om tiden precis innan medeltiden, Vikingatiden. Vi funderade lite på vart de tog vägen när det blev medeltid. Barn är duktiga på att tänka. De tänker som små forskare. När vi läste religion innan jul så arbetade vi med världsreligionerna. Vi kom in på Heliga Birgitta då. Detta repeterade vi även nu. En glad fröken blev jag då! De kom ihåg mycket. Bra utgångsläge för att prata om och lära oss om hur Sverige och norden blev kristet. Det är många begrepp som ska läras in. Till exempel så är det inte så enkelt att veta vad en novis är för något.

När de verkade veta så mycket så utgick vi från en tidslinje från medeltiden. Vi ”brainstormade” allt vi kunde. Jag ställde även utmanande frågor. De kom ihåg Martin Luther och protestanterna. vi pratade om när han var verksam och om vi var kristna innan vad var vi då.

IMG_8039[1]

 

 

 

 

 

 

 

De hade mycket frågor om hur det var att leva som munk och nunna. Vi tittade på film från Sli.se som visade hur nunnorna levde på medeltiden. Vi fick även reda på varför de blev nunnor.

Nu började jag fundera en del på hur vi skulle få in detta med förr och nu. Hur vi skulle kunna följa en tidslinje från ett speciellt ämne. Och samtidigt var eleverna fortfarande mycket frågvisa om hur det var att vara nunna. Jag vet faktiskt inte så mycket om det så det var svårt för mig att svara. Jag kom att tänka på att vi i sommar lyssnade på sommarpratarna när vi åkte bil med familjen. Vi hade lyssnat på Syster Karin. Hon berättade hur livet som nunna var nu och hur och när hon blev troende.

Syster Karin berättar i lugn och ro om sin tro, sitt klosterliv och hur andra ser på hur det är att vara nunna. Programmet är 55 minuter långt. Jag tyckte att det var lite för långt för mina elever. Vi stannade efter ca 40. Jag tror att det hade gått med lite mindre.

Jag skrev tre frågor på tavlan. Hur ser Syster Karins klosterliv ut? När blev hon troende? Hur ser hennes kloster ut? Jag skrev dessa frågor för att de skulle ha bättre utgångsläge när de skulle lyssna. Det blir lätt att tankarna fladdrar iväg annars. Eleverna är vana vid att anteckna. Det är en förmåga som vi tränar på ofta när vi arbetar med Grej of the day. Förmågan att söka och sortera kunskap fick de använda nu. Syster Karin säger inte konkret på ett ställe svar på dessa frågor utan de kommer lite då och då. Viktigt att kunna ”lyssna” mellan raderna. Begreppsförmågan är också viktig här. Jag uppmuntrade att de skulle skriva ned de ord och begrepp som de inte förstod riktigt.

När vi hade lyssnat färdigt använde jag mig av Epa-metoden och venndiagram. De skulle jämföra medeltidens klosterliv och Syster Karins, alltså 2000-talets. Nu är det så att det finns olika strängt klosterliv nu men nu valde jag Syster Karin och Alsike kloster.

Först skrev de själva in olikheter och likheter med dessa två. Sedan fick de prata med en kamrat och komma fram till om de ville lägga till något. Här tränar vi mycket på den kommunikativa förmågan. Det sista vi gjorde var att tillsammans i stora gruppen prata om vad de kom fram till. De olikheter som de kom fram till var att Syster Karin hade blivit nunna av fri vilja. På medeltiden blev man oftast tvingad. Syster Karin fick träffa andra medans de på medeltiden inte fick träffa någon. Deras hus såg olika ut. Och mycket mera. De var mycket uppmärksamma. Det som var lika var kläderna, bönen, Gud och att de på båda tiderna läkte människor. På medeltiden var det mest med växter och kroppsliga sjukdomar. Syster Karin läkte människors inre. Syster Karin och hennes medsystrar hjälper flyktingar.

Det finns ett sommarprat med David Batra som tar upp mobbing. Han som vuxen funderar på hur det var när han var med och mobbade i skolan som liten. Han vill säga förlåt till den han mobbade med vet inte om han törs. Kanske använder jag mig av det i undervisningen och vårt viktiga viktiga värdegrundsarbete.

 

 

 

 

 

 

 

Sociala medier och undervisning

Åh fy vad jag har varit dålig på att uppdatera min blogg. Har inte riktigt fått till det på höstterminen. Har haft fullt upp med både det ena och det andra.

Men vad har fått mig att skriva nu tänker ni. Jag började skriva ett inlägg på Facebook. Skrev om för att jag tyckte det var för långt. Men kände ändå att jag ville ha med mina tankar.

Det har varit mycket fokus på sociala medier vad det gäller periscope. Jag är en ”närvarande” förälder vad det gäller sociala medier. Skulle aldrig drömma om att ”lämna” mina barn utan tillsyn på olika platser. Nu är det ju så klart olika från barn till barn hur mycket stöd och hjälp de behöver. Det skrivs mycket otäckt och intriger på ask, kik och flera andra.

Nu är det prat om på flera social medier och bloggar att vi ska ta till oss detta som pedagoger och stötta och veta vad våra elever håller på med. Inte förbjuda. Jag vet inte jag. Förbjuda kanske är fel ord men visst har vi lagar i landet som vägleder och visar vilken väg som är rätt. Så måste det vara hos våra barn och ungdomar också. Jag pratar alltid om att skolan är ett minisamhälle där vi ska lära oss att bli goda samhällsmedborgare som klarar av att samarbeta och ansvara för uppgifter på en arbetsplats. Jag skulle aldrig drömma om att filma min kollega för att få likes. Så går det inte till riktigt på en arbetsplats. Undra om det gör det om ca tio år? Jag tänker på när våra elever är på väg ut i arbetslivet. Tror inte det faktiskt. Detta måste våra elever också lära sig.

Jag vet inte riktigt heller hur jag ska få till detta i min undervisning. Jag vill hinna och göra allt men vad ska jag prioritera?  Jag har läst Sara Bruuns blogginlägg om periscope. Hon har skrivit en del. Det var mycket intressant. Hon arbetar dock med äldre barn. Jag är på mellanstadiet. Dessutom i B-form. De är på olika stadier i detta med sociala medier. Lika väl som eleverna/mina barn  måste förhålla sig till mitt minisamhälle så måste jag också göra det. Utvecklingen går framåt. Jag vill gärna hänga med men måste fundera lite till. Tips mottages tacksamt. Jag surfar runt för att hitta pedagogiska planeringar och funderingar för arbetet med sociala medier och mindre barn.

Ett utav mina egna barn går på en skola där mobiltelefoner samlas in när det är lektionstid. Allt för att det ska kunna fokuseras på rätt saker. Jag uppskattar det verkligen. De har andra verktyg för att klara undervisningen.

 

 

Det var en gång…

Sitter i skuggan på min altan och njuter. Har rensat bland papper och material från kurser jag gått. Svårt att veta vad som skall slängas och sparas. Kursen i svenska som jag gick i Karlstad var mycket bra. Känner mig nöjd över mig själv att jag dels vågade att läsa lite längre bort. det gav mig mycket. Och att jag fullföljde. Det är kämpigt att plugga samtidigt som det ska arbetas.

Lärarna där var mycket entusiasmerande. De hade med genrepedagogik   som kurslitteratur och det visade sig vara bra. I en utav delkurserna skulle vi gestalta någon form av svårighet som vi stötte på i skolan. Vi fick välja hur vi ville göra detta. Jag valde att skriva en saga. Jag gillar att skriva. Denna saga hittade jag nu när jag rensade. Den kommer strax… Visst vill vi att sagor ska sluta lyckligt och alla elever som vi har i skolan skall få känna att deras skolsaga har ett lyckligt slut. Där i ligger debatten nu. Ganska många barn klarar inte målen av olika anledningar. Hur tror ni att det går för pojken i min saga?

Pojken som inte kunde läsa

Det var en gång en pojke som gick i en stor skola med många barn. I varje rum i den stora skolan bodde det ett troll.

En dag sade trollet att de skulle läsa i böcker. Pojken blev mycket rädd. Vad skulle han göra nu? Han kände i hela kroppen att det där med böcker var något lurt med och han litade inte på bokstäverna som hoppade omkring och bråkade med honom. Hur skulle han ta upp kampen mot trollet, böckerna och bokstäverna?

Han funderade och funderade. Han såg sig omkring och det verkade som om de andra barnen hade blivit förtrollade av böckerna. Ja, de rent av var som uppslukade av dem! Oj, tänkte pojken, detta måste jag alltså klara själv.

Pojken sneglade på dörren. Det var inte långt dit. Tänk om han skulle kunna ta sig ut på något sätt. Han klurade på om han kunde lura trollet som ruvade längst fram i klassrummet. Trollet hade den tjockaste boken framför sig så det kanske skulle gå.

Han bestämmer sig för att försöka. Han går fram till trollet och säger:

– Jag har läst ut min bok. kan jag gå och låna en ny?

Troolet tittar upp från sin bok och kikar över läsglasögon, blänger och svarar:

-HMM är det sant?

Pojken svarar då att självklart är det sant och trollet ger sin tillåtelse. Pojken går ut genom dörren och känner just då och just där att han faktiskt har överlistat trollet och de förtrollade bokstäverna och böckerna.

Boken med stort B

Så kom den då, äntligen. Boken som jag så gärna ville läsa. Boken som jag tänker är viktig i mitt arbete som pedagog. Boken om förmågorna i Big 5. Jag har, som kanske fler med dig, använt mig av djuren och läst på om dem i artiklar och på nätet. Men att läsa en hel bok om ämnet kommer vara nyttigt.

Jag tyckte nog att inledningen tyngde mig först. Jag funderade en del på vad det skulle leda till. Svanelid skriver att det finns väldigt många som har åsikt om skolan. Och han har ju rätt. Vi har alla varit där. Vi vet hur det skall vara så klart. Men jag tänker att vi pedagoger aldrig får sluta ha lust att utveckla oss och att pröva nya saker. Jag menar inte att vi måste förkasta allt gammalt. Snarare tvärtom. Det kan vara modigt att bevara det gamla. Och viktigt. Men ändock behöver vi förändra oss.

Skolan är ett slags minisamhälle. Skolan måste hinna med utvecklingen. Ser samhället ut som det gjorde när vi var små? Nej inte allt är sig likt precis.

Jag återkommer med en recension så fort jag kan 🙂

Fredsugglan

http://www.svensktalteknologi.se/alla-produkter/fredsugglan#.VNc6aPq5oGI.facebook

Detta läste jag om på facebook. Det verkade kul och intressant. Är det någon som har prövat? Jag funderar på att göra det. Skulle vara kul och se men vet inte om tvåor är för små? Spontant känns det som det är för större barn. Vi har ett 1-16 års perspektiv i vår kommun så jag ska fundera på hur jag skulle kunna lägga upp det för yngre elever.

Förmågor och kunskapskrav

Jag har googlat på big five. Det var intressant läsning. Jag stötte på mest hurrarop. Några få var kritiska. Jag har funderat på dessa kritiska röster. De var oroliga över att skolan missar kunskapskraven om det endast utgår från att arbeta med förmågorna. Hur tänker ni om det? Jag tänker att med detta sätt blir det enklare att arbeta både formativt och summativt.

När jag skulle skriva min pedagogiska planering inför starten med Grej of the day så började jag att utgå från kunskapskraven. Det blev jättestort och svårt att greppa. Jag började fundera i banorna om jag kunde utgå från förmågorna i min pedagogiska planering. Jag hade precis gått en kurs i att skriva PP i vår kommun och rådfrågade en av ledarna. Jag fick bra respons och körde igång. Jag ångrar inte det. Jag har fått med mycket kunskapskrav sedan starten men utgår i från förmågorna. Vi har lärt oss mera om Samerna, Salt och Zlatan. Just Zlatan står inte med i kursplanerna men där fick vi in annat så som värdegrundsfrågor och barns rättigheter.

Det är så lätt att se att allt hör ihop. Vi har haft Grej om Kalle Anka och Turning Torso. Nu blev det koppling till Zlatan till dessa två. Kopplingen är Malmö. Här har eleverna stor chans att ta med sig lärd kunskap till ett annat tillfälle. Jag håller på att sätta upp våra Grejer i korridoren på skolan för att synliggöra kopplingar och våra kunskaper lättare. Just nu är endast Samerna där så det är lite tunt men vi arbetar på det.

IMG_5432[1]

IMG_5488[1]

Utvärdera mål i Grej of the day

När jag började blogga så var vi kanske 26 medlemmar i en facebook grupp som kallar sig för just Grej of the day. Då skrev jag en pedagogisk planering om Grej of the day som jag lade in bland filer i gruppen. Jag fick mycket bra respons på den av ”kollegor”. Bland annat var det en som skrev och undrade hur jag skulle kunna utvärdera målet att berätta hemma om vad microlektionen handlade om. Jag hade då inget bra svar på det. Jag bad om att få återkomma när jag funderat en stund. Nu, typ 7000 (jag vet, det är galet 😉 och några månader senare kommer mitt svar.

Vi är nu i startgroparna för våra utvecklingssamtal. Vi har fokus på förmågorna i vår årskurs. De skall även hålla i sitt samtal själva utifrån sin egen förmåga och vad de tycker känns bekvämt. Vi har förberett oss genom att skriva en dagordning som våra elever har till hands. Där har de även fått fundera på vilka förmågor som de tycker att de kan bra och vilka som de skulle vilja utveckla. Vi har pratat mycket om de olika förmågorna och att de passar in i alla ämnen inte bara i till exempel matematik. Har man svårt att samtal och diskutera i ett ämne så har man sannolikt det i fler.

Elevens checklista
Elevens checklista

Hur vi får in elevinflytande i våra pedagogiska planeringar är lite olika. Just planeringen om Grej of the day gjorde jag helt själv. Jag fokuserade på förmågorna i stället för just rena ämneskunskaper. Det ämne som finns med är svenska. Där är målet att du skall kunna använda svenska språket i tal och skrift. Eleverna har ändå varit delaktig i utformningen av undervisningen. De har fått komma med förslag om vad just de vill ha som microlektioner. Det kom mycket roliga och kluriga förslag. Vad sägs om Zlatan, istiden och Astrid Lindgren. De kommer lite nu och då med förslag och det är så roligt.

Eleverna har en så kallad målbok. Där sätter vi in papper med de mål som vi tänkt att de ska nå. Så gjorde vi nu också. Sedan utvärderar vi tillsammans och eleverna gör en självbedömning på hur de tycker att det gått. De är faktiskt duktiga och tänker efter. I klassen används dokumentkamera och det gör att alla ser samma sak samtidigt vilket är bra.

Framsidan på elevernas målbok
Framsidan på elevernas målbok

Här har de då att utvärdera hur mycket eller lite de har återkopplat till hemmet. Här kan jag se om de tycker att de berättat hemma eller om de behöver göra det mera. Att just detta är med handlar om den kommunikativa förmågan. De som har målat halva har ändå lyckats med den kommunikativa förmågan vad det gäller de grejer vi gör. De berättar för deras klassföreståndare så glatt vad de har sysslat med tillsammans med mig.

20150201 261

Egen utvärdering
Egen utvärdering

Till utvecklingsamtalet har de fått välja att visa något som de har arbetat med som de är särskilt glada och nöjda över. Flera har då valt att visa sin Grej of the day böcker och det tycker jag är så himla himla roligt.

Framsidan på en bok
Framsidan på en bok

Det vi behöver öva mera på är att veta skillnad på åsikt och fakta och att förklara samband. Jag försöker att vara tydlig när tillfälle ges. Jag försöker även att avsluta lektionen genom att ställa frågor som…Vad har vi lärt oss idag? Tänker du annorlunda nu än innan du hade varit med om denna microlektionen?  Jag har märkt att en del börja få aha-upplevelser. Som detta med Turning Torso. Det har vi sett kopplingar flera gånger. När vi hade en (mycket uppskattad) microlektion om Zlatan så var det någon som sade att han har ju bott där Turning Torso finns. När vi pratade om salt så kom kopplingen till stenåldern.

Vad är kopplingen då mellan salt och stenåldern? Fundera på det 🙂

 

 

 

Då har vi sparkat igång vårterminen

Då var det dags för vårterminens första Grej of the day. Det var också dags för fler kopplingar mellan våra grejer. Så himla häftigt. Det är så lätt att se de förmågor vi vill att eleverna skall utveckla.

Innan jul hade vi en diskussion om vad skillnaden är på åsikt och fakta. Det kommer naturligt medans vi pratar om olika ämnen. När vi pratade om åsikt och om fakta så lärde vi oss mera om pepparkakan. Är det så att man blir snäll av pepparkakor som alla säger? Är det fakta? Hur kan vi veta? Under tiden som vi pratar om detta så är det flera som ändrar inställning ju mer fakta de får om varför vi säger så. Och varför säger vi så då? Det sägs att det var en kung som hade problem med magen. Detta gjorde att han var på ett uruselt humör för det mesta. Hans doktor ordinerade pepparkakor. Är det då fakta eller åsikt att vi blir snälla av pepparkakor?

Är ni nyfikna på ämnet? Dagens Grej of the day blev SALT. I själva grejen om salt så finns det massor av ämnen och kopplingar.

Som vanligt så är det svenska. Vi har ett mål på vår skola som är att vi skall använda oss av språk i alla ämnen och det får jag verkligen i mitt arbete om Grej of the day. Det är en hel del bilder med i min presentation som gör att det är lättare för de nyanlända att ta till sig. Vi skriver en faktatext om det vi lärt oss tillsammans. Denna gång så berättade eleverna vad de ville ha med och jag skrev på datorn som de sedan skrev av. Vi hade texten på storskärm.

Nästa skolämne vi kom in på naturligt var kemi. I presentationen så stod det NaCl = Salt. Några upptäckte att jag hade blandat stora och små bokstäver och det får man ju inte. Då pratade vi om att det finns olika språk som elever ska lära sig. De är väl förtrogna med svenska och engelska. Det är språk. De vet också att det finns ett matematiskt språk. Nu har vi varit och nosat lite på kemins språk. Vi pratade om att två ämnen kan bli ett helt nytt ämne och att i en del utav kemins språk måste man blanda stora och små bokstäver.

Naturkunskap och historia var det vi pratade mest om. Här kom även kopplingen. Vi pratade om vart saltet kommer ifrån. Att saltet i havet dunstar bort och hur både salt och vatten kommer tillbaka till havet.

De vilda djuren hade i historien koll på vart de speciella saltstenarna fanns. De hade sina gångvägar mellan dem eftersom de behövde salt (vi behöver också salt men äter oftast för mycket och då kan det bli farligt pratade vi också om)Det blev senare våra stigar och början till vägar. När vi har kommit så här långt i Grejen så börjar de fundera på Grejen vi gjorde om stenåldern. Har dessa stenåldersmänniskor gått här? Kul med kopplingen tycker jag. Tänk att allt hör samman.

Litteraturtips till pedagoger med flerspråkiga elever

Nu sitter jag här med ännu en bok som jag läst. Den heter Kunskap, språk och identitet. Detta är en reportagebok. Jag blir alltid lika överrumplad över hur mycket tid en del lärare verkar ha. Vad gör jag för fel? Jag tycker inte jag hinner planera och utvärdera som jag vill och vad jag anser är önskvärt. Är det fler än jag som känner så? Är det fritid som jag lägger på min familj och mina vänner som jag borde lägga på arbetet? Jag vill inte det. Jag värdesätter den mycket. Tiden i livet och arbetslivet är två viktiga saker för mig men jag vill hålla dem åtskilda. Nu på jullovet har jag läst en del och begrundat. Ja ja jag vet…Jag borde vara helledig.

I denna boken finns det en hel del tips om hur man kan tänka och göra för att undervisa och bedöma elever med annat modersmål än svenska. Det finns så mycket som jag skulle vilja delge er men som sagt, vi ska ha fritid också 😉 Läs den om ni har lite tid och lust. Den ger mycket tips till vår skola. Det finns ett kapitel som handlar om vilka riktlinjer andra skolar har för nyanlända. Mallad matematik och genrepedagogik är ett annat ämne. Ett kapitel som jag ville berätta mera om är hur en kommun löste detta med modersmålsundervisning.

Boken inleds med viktiga aspekter från gurun Anna Kaya. Vilken fantastisk pedagog hon verkar vara. Är hon mänsklig?

Att förändara ett arbetssätt som passar bättre in till vår läroplan där språkutvecklande är med i all undervisning tar tid, kräver kunskap och ändrad inställning till sitt eget sätt att undervisa. Kunskap tycker jag att vi är på god väg med på vår skola. Tid kan vi bara vänta in. Ändrad inställning är det nog lite svårare med. Allt nytt tar mycket tid i början. Det är lätt att ta till det gamla väl beprövade sättet när vi har ont om planeringstillfällen mm. Vår undervisning ska ju ligga på vetenskaplig grund och väl beprövad erfarenhet. Men om väl beprövad erfarenhet inte är bra längre? Det finns många elever som inte klarar målen eftersom de har annat modersmål i svenska. Jag vet att pedagoger i hela landet arbetar och arbetar och arbetar med att hjälpa, stötta och hitta nya arbetssätt. Därför funderar jag på om det kan beror på något annat? Har vi för stora krav på de som precis har kommit? För låga krav? Borde de inte gå i förberedelseklass hela tiden? Det kanske är så att vi måste hålla isär skolspråk och vardagsspråk. Det gäller att ta reda på vart svårigheten ligger. Anna skriver att det inte finns något barn som kommer till skolan som är klar med språket som hon kallar för kunskapsrelaterade språket. Hon menar att det tidigt märks vilka elever som snabbt utvecklar detta och vilka elever som behöver mera stöttning. Detta beror på så mycket olika faktorer bland annat motovation från hemmet, eget rum, läsplats, internet, egen dator, föräldrars utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar. Alltså väldigt många andra saker än om elever har svenska som modersmål eller inte. Detta tycker jag det pratas om ganska lite. Om det finns tendens till stökighet, visst, då pratar vi och diskuterar men om eleven har svårt att nå kunskapskrav då har jag i alla fall tänkt utifrån vilket modersmål eleven har. Anna påpekar att hon anser att alla lärare måste tänka över om det leder till att utveckla språk och kunskaper parallellt i undervisningen. Hon tar sedan upp i sin skrivelse att vi lärare ofta, omedvetet sänker förväntningar och kraven på våra flerspråkiga elever fast vi vet, enligt forskning, att vi skall ställa stora krav så lär sig eleven mera. Men är det så undrar jag på vår skola? Jag vill inte tro det. Jag tänker nog att vi ändå ställer krav som är lite svårare än vad de klarar av. Det Anna trycker mycket på är vi som lärare måste ha större kunskaper om varje enskild elev på vad de kan sedan tidigare. Det ska inte vara deras andraspråksutveckling som skall vara det som ligger i fokus då. Det ska vara deras utveckling i de kunskaper som de redan tagit till sig i alla ämnen. Det är viktigt att synliggöra elevens förmågor vare sig de är svensktalande eller flerspråkiga. Och sist men inte minst så tar Anna upp vikten med att eleven får fortsätta att utveckla sitt modersmål. Mycket viktigt, men det visste vi redan, är det att eleven får studiehandledning och ämnesundervisning på sitt modersmål.

I boken kan man läsa om en skola som har löst detta med det svåra att få tag på modersmålspedagoger genom att använda sig av undervisning på distans. Detta skulle vi kunna prova på vår skola tänker jag. Jag har läst nästan hela min lärarutbildning på distans. Det var en fantastisk möjlighet för mig och fungerade mycket bra. Jag har efter detta valt att fortsätta läsa en hel del kurser via internet. Det är Ljusdals kommun som har använt sig av detta och delger oss i boken om hur de gör. Eleverna har headset med mikrofon och webbkamera. I början av kapitelet får vi följa Mohammed som ska ha en lektion i somaliska. Läraren sitter 28 mil bort. Eleven får uppmaning att använda sig av youtube för det är en somalisk sång som ska läras in. I kommunen finns en modersmålssamordnare. Samma person är arbetslagsledare för det de kallar för den internationella gruppen. Kommunen måste ordna undervisning om fem elever har samma modersmål. Detta är inte alltid lätt eftersom det fattas lärare. Detta med undervisning via distans är väl värt att pröva. Rektor Tord Järfsten hade som utgångspunkt att distansundervisningen skulle vara minst lika bra som traditionell undervisning men samtidigt inte dyrare än vanlig. Han är intresserad av teknik och insatt i detta med vad som går att göra med digital kommunikation. Att hitta bra modersmålspedagoger som kunde arbeta på distans gick genom Skolverkets webbplats Tema Modersmål och därifrån till den kommunala språkskolan i Uppsala.

 

Elevers lärande

Jag har läst några böcker om barns lärande. Det går att ta lite här och där och ta till sig i sin egen undervisning. Forskare och skribenter har inte ensamrätt till att tänka och att utveckla pedagogiskt arbete. Jag tror att det finns väldigt många duktiga pedagoger som inte kommer till tals. Här är i alla fall mina tankar utifrån de böcker jag läst.

Elever skall vara med och utforma sin egen undervisning och ta ansvar för sitt eget lärande. Men jag funderar en del kring hur elevernas lärande synliggörs. Jag tänker att det kan vara svårt för en åttaåring att överblicka sitt lärande. Svårt kan det vara även att veta vad man skall ha lärandet till som åttaåring. Detta kan vara svårt för en 18-åring också men där är horisonten något närmare. Här funderar jag en del kring hur vi som pedagoger hjälper till, stöttar och uppmanar. En del i detta är vårt IUP och utvecklingsarbete och tillhörande samtal.

Vi pratar mycket om hur ett bra utvecklingssamtal är. I ett utvecklingssamtal synliggörs förmågor. Det primära måste vara då att eleven är väl förtrogen med dem.  Det är också önskvärt att de håller i samtalet mest själva. I ett samtal är det viktigt att lärare, elev och vårdnadshavare är väl förtrogen med utvecklingen i skolans arbete. En författare som skrivit om detta är Leif Strandberg. Hans bok heter Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner.  Enligt Strandberg är detta med engagemang för vårdnadshavare enklare om de är bekanta med målen. Han förtydligar dock att det är skolans ansvar inte vårdnadshavarens att veta hur de är uppbyggda. Det viktigaste enligt Strandberg är att alla parter är införstådda med att det skall leda någon vart. Detta sker när bedömning och utvärdering är noga utfört. Här har vi i skolan ett stort arbete att utföra. Vi måste tänka på att vi har alla olika förutsättningar som vårdnadshavare men vi måste se till så att alla får chans.

Bedömning kan ha flera syften. Det kan vara så att ett syfte är att helt enkelt mäta resultat. Till exempel nationella prov är ett sådant tillfälle. Strandberg förordar formativ bedömning som mycket betydelsefull i arbetet med IUP. Formativ bedömning utgår från en helhet vad det gäller elevers lärande. Bedömningen uppsöker var eleven befinner sig och så utgår man där ifrån för att tillsammans nå målen som är uppsatta. Allt detta gör man tillsammans, mentor, elev och vårdnadshavare.

Christian Lundahl i Bedömning för lärande har en mera övergripande syn på formativ och summativ bedömning. Han menar att enligt forskning har det stundtals nämnts att med summativ bedömning ökar elevers lärande. Han förklarar detta med att elever inte har så mycket egen motor utan behöver lock och pock eller bevakning.

I boken Att förstå barns tankar av Doverborg & Samuelsson får vi tal del av att lärande och utveckling hör samman på ett oskiljaktigt sätt. Barn kan inte utvecklas om de inte lär sig men de lär sig inte heller om de inte utvecklas. Att synliggöra ett lärande kräver att vi pratar med och ställer frågar till eleven som utmanar tanken och att det lilla växer till en större förståelse är medvetande göra ett eget lärande.

Att ett lärande kan ske i vilken ålder som helst anser författarna Doverborg & Samuelsson. Det viktiga är att ge dem utmaningar och att utmaningen måste vara meningsfull. Om det är meningsfullt och utmanande så kommer barnet att vilja veta mer om sitt lärande. Här känner jag att Grej of the day ger mina elever mycket. Det är meningsfullt och de vill verkligen lära sig mera.  Karin Taube med boken  Läsinlärning och självförtroende förklarar detta med att det sker en konflikt med det man redan vet och det som skall läras in. En konflikt är oftast en positiv händelse i inlärningens kedja. Det är i dessa två samspel som vi bör synliggöra när ett lärande sker.

Detta tar författarna upp i boken Att förstå barns tankar och jag kan bara hålla med. De skriver att om man vill få barn att tänka och att utveckla deras uppmärksamhet på saker så måste vi ställa frågor till dem. Vi måste föra in samtalsämnet på saker som eleven inte har tänkt på innan. Detta gör att vi kan öppna nya världar och att eleven får upp ögonen för sitt eget lärande på ett naturligare sätt. Vi i skolan eftersträvar formativ bedömning. De skall kunna använda sig av den kunskapen som de lärt sig på till exempel matematiklektionerna på fler ställen. Inte bara just där och då. Detta gör vi verkligen med Grej of the day.

I framtiden måste vi vara mera noggranna med elevernas utvärdering på sitt eget kunnande även i lägre åldrar. Det räcker inte bara med att kryssa i en mattebok. Hur skall de kunna utvärdera om de inte ens förstod frågan eller över huvudtaget kunde läsa den? Vi har mycket vunnet högre upp i skolåren om utvärdering känns meningsfullt redan i lägre åldrar.

Jag tyckte att jag fick mycket bra tips från boken Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner Det finns checklistor både vad mentorer och elev skall tillföra utvecklingsarbetet. Jag tänker att jag kan använda dem som grund men göra om dem lite så att de passar de elever jag har framför mig just nu. De går att använda dem lite nu och då. Efter en del lektioner, hela teman och dylikt. Det behöver inte ta så lång tid.