Litteraturtips till pedagoger med flerspråkiga elever

Nu sitter jag här med ännu en bok som jag läst. Den heter Kunskap, språk och identitet. Detta är en reportagebok. Jag blir alltid lika överrumplad över hur mycket tid en del lärare verkar ha. Vad gör jag för fel? Jag tycker inte jag hinner planera och utvärdera som jag vill och vad jag anser är önskvärt. Är det fler än jag som känner så? Är det fritid som jag lägger på min familj och mina vänner som jag borde lägga på arbetet? Jag vill inte det. Jag värdesätter den mycket. Tiden i livet och arbetslivet är två viktiga saker för mig men jag vill hålla dem åtskilda. Nu på jullovet har jag läst en del och begrundat. Ja ja jag vet…Jag borde vara helledig.

I denna boken finns det en hel del tips om hur man kan tänka och göra för att undervisa och bedöma elever med annat modersmål än svenska. Det finns så mycket som jag skulle vilja delge er men som sagt, vi ska ha fritid också 😉 Läs den om ni har lite tid och lust. Den ger mycket tips till vår skola. Det finns ett kapitel som handlar om vilka riktlinjer andra skolar har för nyanlända. Mallad matematik och genrepedagogik är ett annat ämne. Ett kapitel som jag ville berätta mera om är hur en kommun löste detta med modersmålsundervisning.

Boken inleds med viktiga aspekter från gurun Anna Kaya. Vilken fantastisk pedagog hon verkar vara. Är hon mänsklig?

Att förändara ett arbetssätt som passar bättre in till vår läroplan där språkutvecklande är med i all undervisning tar tid, kräver kunskap och ändrad inställning till sitt eget sätt att undervisa. Kunskap tycker jag att vi är på god väg med på vår skola. Tid kan vi bara vänta in. Ändrad inställning är det nog lite svårare med. Allt nytt tar mycket tid i början. Det är lätt att ta till det gamla väl beprövade sättet när vi har ont om planeringstillfällen mm. Vår undervisning ska ju ligga på vetenskaplig grund och väl beprövad erfarenhet. Men om väl beprövad erfarenhet inte är bra längre? Det finns många elever som inte klarar målen eftersom de har annat modersmål i svenska. Jag vet att pedagoger i hela landet arbetar och arbetar och arbetar med att hjälpa, stötta och hitta nya arbetssätt. Därför funderar jag på om det kan beror på något annat? Har vi för stora krav på de som precis har kommit? För låga krav? Borde de inte gå i förberedelseklass hela tiden? Det kanske är så att vi måste hålla isär skolspråk och vardagsspråk. Det gäller att ta reda på vart svårigheten ligger. Anna skriver att det inte finns något barn som kommer till skolan som är klar med språket som hon kallar för kunskapsrelaterade språket. Hon menar att det tidigt märks vilka elever som snabbt utvecklar detta och vilka elever som behöver mera stöttning. Detta beror på så mycket olika faktorer bland annat motovation från hemmet, eget rum, läsplats, internet, egen dator, föräldrars utbildningsnivå, ekonomiska förutsättningar. Alltså väldigt många andra saker än om elever har svenska som modersmål eller inte. Detta tycker jag det pratas om ganska lite. Om det finns tendens till stökighet, visst, då pratar vi och diskuterar men om eleven har svårt att nå kunskapskrav då har jag i alla fall tänkt utifrån vilket modersmål eleven har. Anna påpekar att hon anser att alla lärare måste tänka över om det leder till att utveckla språk och kunskaper parallellt i undervisningen. Hon tar sedan upp i sin skrivelse att vi lärare ofta, omedvetet sänker förväntningar och kraven på våra flerspråkiga elever fast vi vet, enligt forskning, att vi skall ställa stora krav så lär sig eleven mera. Men är det så undrar jag på vår skola? Jag vill inte tro det. Jag tänker nog att vi ändå ställer krav som är lite svårare än vad de klarar av. Det Anna trycker mycket på är vi som lärare måste ha större kunskaper om varje enskild elev på vad de kan sedan tidigare. Det ska inte vara deras andraspråksutveckling som skall vara det som ligger i fokus då. Det ska vara deras utveckling i de kunskaper som de redan tagit till sig i alla ämnen. Det är viktigt att synliggöra elevens förmågor vare sig de är svensktalande eller flerspråkiga. Och sist men inte minst så tar Anna upp vikten med att eleven får fortsätta att utveckla sitt modersmål. Mycket viktigt, men det visste vi redan, är det att eleven får studiehandledning och ämnesundervisning på sitt modersmål.

I boken kan man läsa om en skola som har löst detta med det svåra att få tag på modersmålspedagoger genom att använda sig av undervisning på distans. Detta skulle vi kunna prova på vår skola tänker jag. Jag har läst nästan hela min lärarutbildning på distans. Det var en fantastisk möjlighet för mig och fungerade mycket bra. Jag har efter detta valt att fortsätta läsa en hel del kurser via internet. Det är Ljusdals kommun som har använt sig av detta och delger oss i boken om hur de gör. Eleverna har headset med mikrofon och webbkamera. I början av kapitelet får vi följa Mohammed som ska ha en lektion i somaliska. Läraren sitter 28 mil bort. Eleven får uppmaning att använda sig av youtube för det är en somalisk sång som ska läras in. I kommunen finns en modersmålssamordnare. Samma person är arbetslagsledare för det de kallar för den internationella gruppen. Kommunen måste ordna undervisning om fem elever har samma modersmål. Detta är inte alltid lätt eftersom det fattas lärare. Detta med undervisning via distans är väl värt att pröva. Rektor Tord Järfsten hade som utgångspunkt att distansundervisningen skulle vara minst lika bra som traditionell undervisning men samtidigt inte dyrare än vanlig. Han är intresserad av teknik och insatt i detta med vad som går att göra med digital kommunikation. Att hitta bra modersmålspedagoger som kunde arbeta på distans gick genom Skolverkets webbplats Tema Modersmål och därifrån till den kommunala språkskolan i Uppsala.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *