Substantiv och ASL!

Under en tid har vi jobbat med substantiv. När vi jobbat med detta vill jag föra det samman med vårt arbetssätt ASL. Vilka vinster får jag då?

  • vi får in samtalet och språket på ett naturligt sätt
  • vid datorerna får alla talutrymme och språket blir en bro över till skrivandet
  • vi kan lägga fokus på innehållet och språket istället för på formen

Vi tog vår början i arbetsområdet i en detaljrik bild. Jag förklarade att jag var på jakt efter en viss grupp med ord, ord som man kan säga en eller ett framför, saker, människor och djur. Tillsammans gav vi oss ut på jakt och listade ord på tavlan.  När vi hittat en hel del gav jag dem namnet på gruppen med ord, SUBSTANTIV.

Eleverna fick sedan sätta sig två och två vid en dator och skriva sina egna listor med substantiv. Ville de fortsätta leta efter substantiv i bilden fanns den möjligheten eller om de ville komma på egna. Framför alla substantiv skulle det finnas en eller ett. Bra träning för barnen med svenska som andraspråk. Efteråt ska man precis som vanligt illustrera sina ord, klippa och klistra in i sin svenskabok.

img_6029

Vid nästa tillfälle förde jag in orden singular och plural i samtalet om substantiv. När det står en eller ett framför substantivet är substantivet skrivet i singular. Ordlistan vi gjorde förra gången skrev vi i singular. Idag ska vi göra om ordlistorna så de står i plural, det finns då många av substantivet. Tillsammans gör vi några på tavlan. Sedan får eleverna sätta sig två och två vid datorn och skriva om sina listor så de blev i plural. Rita, klippa och klistra.

img_6030

Vid nästa tillfälle pratade vi om substantiv och repeterade det vi lärt oss. Jag valde ett substantiv och skrev det på tavlan. Jag valde spöke. Mitt uppdrag var nu att skriva substantivet i en mening, ordet skulle var i singular, man skulle kunna säga en eller ett framför. Jag skrev: Jag ser ett spöke. Nästa mening skulle berätta något om substantivet. Jag skrev: Spöket är vitt. Substantivet är fortfarande i singular, det är fortfarande ett spöke, men något har hänt med ordet. Vi pratade länge om vad som hänt, slutet på ordet hade förändrats. Vi hade böjt ordet. Och nu handlade det om ett speciellt spöke. Det hade blivit bestämd form. Den tredje meningen skulle fortfarande handla om spöket, men nu skulle det bli till plural. Jag skrev: Det finns många spöken.

Eleverna var med i svängarna även om jag tänkte att ord såsom singular, plural och bestämd form skulle göra dem osäkra. I detta läge är inte min ambition att de ska lära sig dessa ord, men de ska ha hört dem och förstå vad de betyder i detta sammanhang.

Vid den tredje meningen var min tanke att uppgiften var slut, man skulle kunna skriva ett substantiv i tre olika former, varav den näst sista formen var helt ny för dem. Men någon elev tog uppgiften ett steg vidare och undrade om man inte kunde skriva plural i bestämd form också? Såklart man kan. Jag skrev: Spökena sover på natten.

Tillsammans valde vi ett substantiv till och formulerade liknande meningar tillsammans på tavlan. Sedan fick eleverna en dator och i skrivarparen fick de bestämma sig för två substantiv som de skulle skriva meningar om. Alla par skulle skriva minst tre meningar om substantivet, den fjärde var en utmaning.

Och oj vad duktiga de var och vilka meningar de skrev! När utskrifterna var klara fick de bli detektiver och stryka under sin substantiv i texterna. Sedan illustrera, klippa och klistra in i sin svenskabok!

img_6040 img_6041

I vårt fortsatta arbete med substantiv går vi nu över till att skriva med penna. Vi jobbar då med fylleri övningar på lösblad. Nu krävs det att kunna forma bokstäver till ord och böja substantiven i rätt form. Jag hoppas på att våra samtal tillsammans och vid datorerna gett eleverna förförståelse och kunskap kring substantiv så de nu kan använda sina kunskaper i dessa övningar och även lägga energi på formandet av bokstäver.

2 reaktion på “Substantiv och ASL!”

  1. Hejsan! Vad roligt att höra att du finner inspiration i min blogg! Men tråkigt att höra att din energi går till annat än det du vill. Mitt tips är att hitta en sak som du verkligen känner att detta vill jag förbättra för det skulle betyda mycket för min undervisning. Sedan fokuserar du på denna enda sak och när du känner att du börjar få det att rulla låter du denna förbättring smitta av sig… Svårt att förstå hur jag menar kanske… men det har varit kärnan i min utveckling och mitt arbete. Behöver du någon att bolla med får du gärna höra av dig!
    anna.josefsson@hkedu.se

    MVH/// Anna

  2. Hej Anna!
    Vilken jättefin blogg du har.
    Först vill jag berätta att jag hört talas om dig efter att en förälder till ett barn varit och hälsat på i din klass. Föräldern var mycket imponerad och sa såhär:
    ”Hon var så tydlig och liksom strukturerad! Det blev jag jätteöverraskad av!”
    Hen kände inte alls igen detta från sin egen skolgång. Hen var jätteglad att just du blivit lärare till hens barn :-).

    Så… nu till nåt annat.
    Jag jobbar själv i skolan (ej färdigutbildad) och är helt ny denna termin. Jag försöker att vara strukturerad och välplanerad och tycker att jag lyckas ofta. Men jag ligger långt efter till exempel dig och Malin Carlsson (Malins PP-blogg). Jag fattar helt enkelt inte hur ni hinner?
    Jag har problem att få planeringstiden att räcka till för att bara förbereda lektionerna och visst gör jag LPP (helt nytt för mig men har stöd) men inte på långa vägar så bra :-(. SÅ mycket av tiden går åt till att:
    *Ringa hem (mkt konflikter)
    *Reda i konflikter
    *Betyg/infomentor
    *Veckobrev/annan info/kontakt
    *Möten (!!!!!!)
    *Nätverksträffar
    *Vikarie för sjuka kollegor, vilket i snitt händer minst någon gång i veckan på planeringstid. Det finns helt enkelt ingen annan och vad gör man?
    *Annan planering som ej är lektion t.ex temadagar då någon ska köpa in, ringa runt etc etc det handlar om skoljogg, lucia, elevens val, pysseldagar, julavslutningar, – ja, you name it (liten skola så vi är få som drar lasset).
    och så vidare…. och så vidare…
    Lägg därtill att man ska fixa och dona i klassrummet för en fin miljö, göra specialanpassningar för barn med särskilda behov, ta fram anpassat material för de fem barn som inte kan svenska i klassen och ja just det lite vanlig hederlig rättning också däribland nationella prov…
    Och då är jag ingen som tar på mig massor, snarare tvärtom. Har inget behov att visa mig duktig bara för att och ta på mig mer än andra – jag lägger hellre den lilla energin jag har i
    klassrummet än på att göra admins-uppgifter och så…
    Ändå är det såhär.
    Förlåt för lång kommentar – men det vore så intressant att veta hur ni som gör det där lilla extra får tiden att räcka till.
    Visst förstår jag att det är mer tungrott i början av yrkeslivet – jag har ju helt enkelt inget ”med mig” utan börjar från scratch men ändå…
    Jag vill mer – men jag orkar inte 🙁
    Tack för din inspirerande blogg 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *