Att skriva sig till läsning!

Ända sedan jag gick lärarutbildningen har jag trott starkt på att plocka godbitar från olika undervisningssätt, metoder och läroböcker. Sällan hittar jag något som passar mig rakt av. Får jag plocka de delar som verkligen känns rätt för mig och göra det hela till min egna pedagogik tror jag att mina elever lär sig bäst. En del tror mottsatsen, att man ska vara en pedagogik trogen.

När jag jobbar med läs- och skrivinlärning lär jag mina barn att ljuda. Vi går noga igenom bokstäverna och lär oss bokstävernas namn och ljud. Vi lär oss också ordbilder. Små korta ord som barnen ska kunna läsa som en bild, utan att behöva ljuda samman dem, tex han, hon, den, det och, jag, du. Att slippa ljuda samman dessa vanligt förekommande ord ger mer flyt i läsningen.

Jag använder mig gärna av LTG-metoden också, Läsning på talets grund, då vi skriver gemensamma texter om något som vi gjort eller sett tillsammans. Texter som vi sedan jobbar med på olika sätt, letar bokstäver eller ord, klipper sönder och lägger ihop. I LTG-jobbet kan man få in många språkövningar och eleverna ser hur jag bygger upp en text med stor bokstav i början av meningarna och punkt i slutet. Många samtal runt själva texten kommer naturligt.

Under min senaste mammaledighet fick jag upp ögonen för en ny metod som känns mycket intressant, nämligen ”att skriva sig till läsning”, ASL. När jag nu jobbar med läs- och skrivinlärning med mina ettor har jag låtit ASL på inspirera delar av min undervisning. Jag har inte varit så modig att jag låtit mina elever få släppa pennan helt och hållet, som är en av ASL:s grundtankar. Däremot låter jag mina elever få jobba med datorn vid flera skrivtillfällen i veckan. Vi kommer då förbi ett stort hinder vad det gäller skrivandet, att inte behöva forma bokstäverna med pennan. Alla elever kan skriva texter med fina bokstäver oavsett hur pass finmotoriskt utvecklad du är. Och oj vilken kapasitet dessa små ettor har! Redan ett par veckor in på höstterminen och alla elever skriver texter med flera meningar som vi sedan kan skriva ut och illustrera! Det går inte ta miste på lyckan att ha skrivit en fint formad text som alla kan läsa!

Andra godbitar som jag plockar in från ASL-metoden är deras olika redovisningsformer. Alla texter ska ha en mottagare, ska bli synlig för många, ska läsas upp! Detta är svårt och tar mycket tid, men känns väldigt viktigt! Här har jag en hel del att jobba på, tvinga mig själv att ta tiden till detta. Vi har skrivarkompisar som vi sitter ihop med och pratar om det vi ska skriva, hjälper varandra och skriver det som kompisen berättar. På så sätt blir man delaktig i processen hela tiden.

Efter en dags VAB och lite ASL-läsande när sjuklingen sover är jag redo att börja jobba in fler ASL-tankar i mitt arbetssätt, mer om det kommer ni få läsa senare. Så länge måste jag tipsa om Erika Lövgrens böcker ”Med datorn som skrivverktyg – språk, motorik och bokstavsformer” och ”Med datorn som skrivverktyg – vad? hur? varför?” där kan man få många tips och idéer om man vill komma igång med ASL.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *