Att komma hem

I lördags natt började vi den långa resan hem. Vi skumpade runt i den hyrda bussen de sista milen mot flygplatsen i Amman. Jag drog långa djupa andetag och försökte samla ihop allt jag fått se, alla människor jag fått privilegiet att möta.

Resan till Jordanien har förändrat mig på många sätt. Jag har sett sidor av mig själv jag inte trodde fanns, jag har bitit ihop, härdat ut och kommit ut på andra sidan. Stärkt. Men det finns också en baksida som jag inte reflekterat speciellt mycket över tidigare. Livet skiljer sig åt på så många sätt, vi är ett folk som i stor utsträckning är utan tro. Vi är anonyma och gillar för det mesta att vara privata och ifred, det är egenskaper och synsätt som knappt existerar i Jordanien. Man är tillsammans, hela tiden. Man lever på natten, utan stress från klockan, planering och krav.

Jag lämnar Amman med en förhoppning om ett återseende, jag låter bloggen leva vidare under tiden jag väntar. Det finns många historier som ännu inte berättats, jag vill göra dem rättvisa och det tror jag att jag kan när jag har fått landa lite i livet här hemma.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *