Al Zaatari

Gårdagen var speciell, en av de finaste dagar jag haft i Amman. 

Under eftermiddagen tog vi med oss barnen från centret till ett nöjesfält som ligger i en av de stora galleriorna. En av pojkarna som följde med har förlorat båda sina ben och ena handen, men han låter sig inte begränsas. Det känns viktigt att se honom, att dra lärdom av hans vilja och envishet. 

Under dagen hade en av männen på centret haft besök av sin fru och son. De bor, sen fyra år tillbaka, på Al Zaatari som är det största lägret för syriska flyktingar i Jordanien. Campet, som växt till en stad rymmer över en halv miljon människor. Efter besöket på nöjesfältet beslutade vi oss för att köra dem tillbaka dit. Vi packade ihop oss i vår lilla stadsjeep och begav oss mot syriska gränsen. 

Efter mörkrets inbrott var det lätt att få en uppfattning om hur nära Syrien vi faktiskt var. Gränsvakterna utanför Al Zaatari bad om våra legitimationer och adrenalinet pumpade i ådrorna. Kanske borde jag haft vett att vara mer rädd, försiktig. Men jag älskar kicken. Vi blev nekade inträde i lägret, jag och Salim fick vänta hos gränspolisen när Kotaiba körde familjen de sista metrarna fram till ingången. Sen rullade vi tryggt hemåt, antiklimax. 

Inatt har jag drömt om bomberna över Syrien. I vaket tillstånd börjar jag känna mig avtrubbad, jag har ingen plats kvar för intryck. Snart åker vi hem och trots att jag längtar är det med sorg jag lämnar Jordanien, en känsla av att inte räcka till. Att inte veta var man ska börja eller hur man ska kunna sluta. 

   
 

2 reaktion på “Al Zaatari”

  1. När jag läser dina inlägg så läser jag flera gånger att du inte vet hur du ska hjälpa. Att låta människor få prata om det som hänt dem, att ge ett leende eller en kram får man inte helt förringa. Ni som varit med på resan har gjort mycket för många. Framförallt har ni en annan syn på världen än innan ni åkte. (Tar mig faktiskt friheten att anta det) nu kommer ni hem och kan sprida era erfarenheter och er kunskap på så sätt kan ni bli till kulturtolkar i vår del av världen. Ett mycket viktigt uppdrag. Kram till er alla och särskilt till dig, min dotter.

  2. Jag får se och uppleva olika situationer på ett annat perspektiv när jag läser dina inlägg Amanda, du är en riktig och begåvad skribent ….:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *